Jag lovade att återkomma till några av historiens kvinnor. En av de mest spännande personligheterna är Drottning Kristina, tycker jag. Jag skrev en text om henne till Uppsalas ansökan om att bli kulturhuvudstad. Den återanvänder jag nu här:
Drottning Kristinas metamorfos
Sveriges drottning Kristina förde den europeiska kulturen till Sverige. Hon medverkade också till Uppsalas förvandling mot den stad det idag är. Genom hennes försorg fick Uppsala sin stadsplan.
Kristinas liv präglades av stora förändringar. Hon fattade tre beslut som kom att förändra hennes liv: Abdikera – emigrera – konvertera. Det blev en genomgripande förvandling, en metamorfos i mänsklig form.
Uppsala slott är för alltid förknippat med Sveriges drottning Kristina. Det var just här hon iscensatte inledningen av sitt livs förvandling. Hon föddes 1626 som dotter till kung Gustav II Adolf, förlorade tidigt sin far och en förmyndarstyrelse under rikskanslern Axel Oxenstierna övertog Sveriges regering. När Kristina fyllde 18 år blev tronen hennes. Den intellektuella, unga kvinnan Kristina fortsatte sina studier och blev internationellt känd. Stockholm blev en mötesplats för dåtidens stora vetenskapsmän, filosofer, kulturpersonligheter och diplomater. Till Sverige fördes värdefullakonstverk, handskrifter och böcker, ofta som krigsbyten men också som inköp. Det bibliotek hon samlade på Stockholms slott under sin tid som drottning var ett av Europas största. Hon var också den första att föra danskonsten till Sverige.
Kristina lämnade tronen den 6 juni 1654 och abdikerade på Uppsala slott. Strax därefter påbörjade hon sin långa resa genom Europa. Metamorfosen var inledd. Färden gick söderut och skulle föra henne till Rom. Den andra fasen i hennes personliga omvandling var påbörjad – emigrationen. Snart tog hon det tredje slutgiltiga beslutet i sin egen förvandling – kanske det mest omvälvande för henne själv. Hon lämnade den lutherska läran och blev katolik. Ett stort steg för den tidigare drottningen av Sverige – protestantismens huvudland. Reaktionen i Sverige blev stark och hon fick möta föraktet. I Rom däremot välkomnades hon av påven Alexander VII.
Att Kristina blev en viktig gestalt i dåtidens katolska kyrka är uppenbart. Hon begravdes i S:t Peterskyrkan, en oerhörd hedersbetygelse. Kristinas gärningar var många och betydelsefulla för Europas kulturella utveckling. Hon har kallats Nordens Minerva – konstens och vetenskapens beskyddare. Hennes färd mot Rom rönte enorm uppmärksamhet i hela dåtidens Europa. Under flera årtionden blev Kristina en ledande kraft i Roms kulturliv, med egen teater och orkester och som viktig mecenat för dåtidens konstnärer.
Drottning Kristina grundade Åbo kungliga Akademi, senare Helsingfors universitet, samt tre akademier i Rom. Hennes stora samlingar av konst och antikviteter skingrades efter hennes död och finns nu spridda i Europas museer.
