Landstingsfullmäktige beslutade idag att utse mig till nytt hälso- och sjukvårdslandstingsråd. För mig innebär det ett förändrat och utökat ansvar jämfört med min tidigare roll som personallandstingsråd, men jag ser fram emot att axla det nya ansvaret och vill använda förtroendet till att utveckla hälso- och sjukvården i liberal riktning.
Den uppgiften kommer vara särskilt viktig de kommande fyra åren, eftersom den nuvarande vänsterregeringen kommer göra allt de kan för att förhindra och försvåra valfrihet och mångfald inom vården. Några steg har redan tagits. I regeringsförklaringen slog Stefan Löfven fast att Alliansens vårdvalsreform ska rivas upp. Din rätt att välja vårdcentral kommer nu alltså att vara beroende av om du råkar ha turen att bo i ett liberalt styrt landsting. Dessutom har man, till Vänsterpartiets belåtenhet, aviserat förslag om vinstbegränsningar för företag i välfärden. Detta kommer att försvåra för privata aktörer att utveckla sin verksamhet och kapitalstarka investerare kanske väljer andra branscher i stället. Det gynnar inte idé- och kvalitetsutvecklingen inom vården.
Vänsterregeringens politik gynnar inte heller jämställdheten. Vi vet att över hälften av företagsledarna inom vård- och omsorgsbranschen är kvinnor. I Stockholms län leds 2 500 vårdföretag av kvinnor. Vad händer med dem, när regeringens företagarfientliga politik börjat ge effekt?
Något jag lärt mig under mina fyra år som landstingsråd är att patientfokus fortfarande är en fråga vi måste jobba med. Valfrihetsreformerna har varit värdefulla för att stärka patienternas ställning – den som inte blir bra bemött kan nu välja en annan vårdgivare. Men det räcker inte. I alla vårdverksamheter måste bemötandefrågorna vara högt på dagordningen. Den som är sjuk är ofta i en utsatt situation, och då måste man kunna känna sig trygg och bli respekterad som den individ man är.
Med min bakgrund som chef, i kommunal förvaltning och på ett politiskt kansli, är det naturligt att ledarskapsfrågorna ligger mig varmt om hjärtat. Jag är intresserad av hur organisationer kan utvecklas genom ett engagerat och dialogorienterat ledarskap.
Under de kommande fyra åren kommer dessa frågor vara högst aktuella – dels för landstinget i stort, när hela den stora vårdorganisationen ska anpassas till Framtidsplanen för hälso- och sjukvården. Och dels för mig personligen, när jag i det svåra politiska läge som råder ska leda arbetet att styra hälso- och sjukvården i Stockholms län. Det är en utmaning jag är ödmjuk inför, men som jag också är ivrig att ta mig an.
