Landstingets uppmärksammade avtal med Onemed har utretts under hösten. Utredningen visar på tydliga brister som hälso- och sjukvårdsförvaltningen nu ska ta itu med.
Upphandlingen av förbrukningshjälpmedel, som vanns av företaget Onemed, blev mycket dyrare än väntat. Stödstrumpor för tusentals kronor blev symbolen för en dyr och dålig upphandling (även om det inte var prislappen på strumporna, utan att de beställts i för stort antal och till personer som inte behövde dem, som var problemet; läs gärna mitt tidigare inlägg om hur strumpor blev politik). Vår hälso- och sjukvårdsförvaltning satte igång en utredning för att undersöka och redovisa vad som hände före, under och efter att avtalet slöts. Den analysen är nu klar – och visar på klara brister i förvaltningens tidigare hantering. Ni kan läsa mer på landstingets hemsida.
Som hälso- och sjukvårdslandstingsråd och ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden reagerade jag mycket starkt på denna upphandling. Förtroendet för leverantören är i princip borta – men jag såg och ser också tydligt behovet av förändringar inom landstinget, av rutiner och organisation kring upphandlingar, som verkar ha varit av varierande nivå.
Resultaten av den genomförda utredningen kommer nu hanteras av hälso- och sjukvårdsförvaltningen under ledning av vår hälso- och sjukvårdsdirektör Barbro Naroskyin. Det handlar bl.a. om rutiner för utlämnande av allmänna handlingar och inte minst att upphandlingar ska genomföras och dokumenteras likadant i hela förvaltningen. Arbetssätt och rutiner ska vara enhetliga och inte personberoende. Sedan tidigare har ett program för att stärka upphandlingskompetensen inletts.
Frågan har tidigare väckts om ytterligare granskningar och uppföljningar. Jag är alls inte främmande för t ex en ytterligare granskning av extern expertis. Vi bör inom hälso- och sjukvårdsnämnden se till hela vårt ansvarsområde och diskutera vad eventuella externa uppföljningar bör omfatta.
