Jag har fått förtroendet att företräda Liberalerna i försvarsutskottet. Det känns som ett både roligt och ansvarstungt uppdrag.
Sverige och Europa är i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge som vi inte varit i närheten av sedan andra världskriget. Rysslands fruktansvärda anfallskrig mot Ukraina påverkar hela Europa på ett allvarligt sätt. På kort sikt är den viktigaste försvarspolitiska frågan att fullfölja Sveriges inträde i NATO. Det måste Sveriges regering och riksdag ha som en av sina högst prioriterade frågor. Att stärka Sveriges eget försvar är förstås en central del av processen att bli en del av den gemensamma försvarsalliansen.
Varför vill då en politiker som jag, som mest ägnat mig åt ”mjuka frågor” som sjukvård, socialpolitik, jämställdhet och kultur ta klivet in i försvarspolitiken just nu? För mig är steget inte alls långt. Försvarspolitiken handlar om att Sverige måste ha förmåga att försvara alla de mjuka värden som är så viktiga för människor. Ytterst handlar det om vår frihet och vår demokrati. Mycket av det vi tar för givet sätts på spel om vi inte förmår försvara vårt land.
Jag har genom min långa erfarenhet som sjukvårdspolitiker sett behovet av att stärka beredskapen i vårt samhälle att klara kriser av olika slag. Närmast har förstås pandemin visat på Sveriges förmågor men också brister, när det gäller tillgång till sjukvårdsmaterial och läkemedel, men också värmeböljor och andra extremväder. Jag vill i försvarsutskottet också arbeta för att stärka det civila försvaret så att vi klarar kriser och krig. Från hälso- och sjukvårdspolitiken tar jag också med mig insikten om att befolkningens hälsa måste ses som en central fråga för vårt lands beredskap. Pandemin visade med all tydlighet folkhälsans betydelse samhällets motståndskraft mot kriser.
