Barncancerföreningen bjöd in mig till ett möte för att diskutera barncancervården i Stockholm. Det blev ett givande möte som gav bra inblick i hur vården upplevs ur barns och föräldrars perspektiv.
Det finns fantastiska medicinska möjligheter i dag. Men det finns också stora utmaningar i barncancervården som måste tas på största allvar. Framförallt lyfte de fram behovet av att utveckla omvårdnaden kring barnen och deras familj och att öppna fler vårdplatser.
Fler vårdplatser behöver öppna inom barncancervården i Stockholm, det var budskapet när jag träffade Barncancerföreningen igår. Varje år insjuknar omkring 90 barn i Stockholmsområdet i någon form av cancer. Barncancervården i Sverige är helt inom toppskiktet om man gör jämförelser med andra länder, men även här finns det utmaningar.
Jag träffade Karin Elinder och Charlotte Wallin, som är vice ordförande respektive informatör i Barncancerföreningen i Stockholmsregionen. Båda har personliga erfarenheter av barncancervården. De berättade hur otroligt professionella och engagerade medarbetarna är, och hur mycket det betyder för de barn och familjer som drabbas. Barncancerpatienter är en speciell patientgrupp med speciella behov och vårdpersonalens förståelse för detta spelar stor roll i omhändertagandet.
Samtidigt förklarade de att de var bekymrade för bemanningssituationen inom barncancervården, främst på Astrid Lindgrens barnsjukhus (ALB). Alla vårdplatser kan tyvärr inte hållas öppna på grund av att sjukhuset inte lyckats rekrytera medarbetare med rätt kompetens, men även på grund av att sjuksköterskorna måste ägna allt för mycket tid åt administrativt arbete (kontakter med Försäkringskassan, hjälpa till med sjukresor, hemsjukvård med mera). Detta har lett till att patienter ibland måste vårdas på andra avdelningar inom ALB eller på barnonkologiska avdelningar på andra sjukhus i landet – en situation som naturligtvis inte är tillfredsställande för vare sig patienter eller anhöriga.
Inför mötet hade jag fått en del information från verksamhetsledningen vid ALB. De är medvetna om de utmaningar som finns och arbetar också på olika sätt för att hitta lösningar. Fyra nya sjuksköterskor är under inskolning och en medicinsk sekreterare kommer anställas för att sköta administrationen. Dessutom anställer man en undersköterska som kan avlasta sjuksköterskorna i vissa delar. Man genomför också ett pilotprojekt med en avdelningsapotekare som ska blanda läkemedel och som gör att sjuksköterskorna avlastas betydligt, eftersom de idag arbetar mycket inne i läkemedelsrummet. Det är allts flera viktiga initiativ som tas. Men jag bedömer att mer måste göras för att både öppna fler vårdplatser på kort sikt och framöver kunna utveckla verksamheten.
Från politiskt håll har vi sett till att även specialistsjuksköterskor inom onkologin kommer få ta del av den stora lönesatsning som vi genomför under 2014 och 2015, som ett led i att stärka attraktiviteten i yrket och uppvärdera kompetenta medarbetare. Satsningen är på totalt 118 miljoner kronor.
Mötet med Barncancerföreningens företrädande var mycket givande, och jag är glad att ha fått ta del av deras kunskaper och erfarenheter om vården av en mycket skör patientgrupp. Efter mötet tog jag en bild tillsammans med Charlotte Wallin. Bakom oss hängde en tavla med budskapet ”Don’t give up!” (”Ge inte upp!”). Budskapet är förstås riktat till dem som måste kämpa sig igenom en svår sjukdomsperiod. Men även jag tar det till mig. Jag tänker inte ge mig förrän barncancervården i Stockholms län håller yppersta klass – inte bara vad gäller de medicinska behandlingsresultaten utan även vad gäller omvårdnad och omtanke om dem som drabbats.
