Först och främst hoppas jag så innerligt att hon vinner därför att hon har ett genomtänkt och i stora stycken bra program som vore fantastiskt om hon fick genomföra. Jag uppfattar henne också som en trygg och erfaren ledare.
Jag har följt hennes engagemang för barns rättigheter, för jämställdhet, för att fler amerikaner ska ha tillgång till bra vård och mycket annat. Jag tror hon kan åstadkomma positiva förändringar. Jag var i Beijing 1995 under FNs kvinnokonferens. Där höll hon ett tal som satte ljuset på kvinnors livssituation och som fortfarande känns relevant. Hon lyfte fram att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter. Hennes ord spreds snabbt bland oss som var där som representanter för olika NGOs. Det var omvälvande. Du hittar talet här.
Självklart läser jag också den kritik som riktas mot henne och om olika ”affärer”. Men USAs president är en ledare som påverkar världen och allas vår säkerhet och jag skulle känna mig oändligt mycket tryggare med henne vid rodret än med hennes motståndare Trump.
Att hon är kvinna kan tyckas underordnat politiken. Men det går inte att skilja idéerna från människan som bär fram dem. När glastaket börjar spricka och det är fullt möjligt att en kvinna ska leda USA skickar det en hoppfull signal till alla flickor och pojkar inte bara där utan i hela världen. Den når också fram till min son och min dotter. De behöver inte låta sig begränsas. Flickor och pojkar kan se att kvinnor likaväl som män kan blir presidenter. Den som uttrycker detta allra bäst är nog Michelle Obama, se hennes tal från konventet här.
I november reser jag till USA för att följa valrörelsens slutskede. syftet är att lära mer om hur valkampanjer fungerar i USA och kanske inspireras inför kommande valrörelser här hemma. Men framförallt hoppas jag få uppleva när Hillary Clinton väljs till USAs president. Glastaket krossas.
