Maggie Goes On A Diet är en ny bok på väg ut på den amerikanska bokmarknaden. Målgruppen är barn i åldern 4 år och uppåt. Storyn tycks i stora drag vara att en fjortonårig, mobbad och överviktig flicka bantar och blir lycklig och framgångsrik fotbollsstjärna. Det är förstås svårt att tycka till om en bok man inte läst. Men bokens framsida har jag sett och jag känner bara obehag. Den utgörs av en rund flicka som står framför en spegel och håller upp en uppenbart för liten klänning, men i spegelbilden finns en smal ficka. Man kan förstå att boken startat en debatt – fast den ännu inte ens finns i handeln.
Jag vet inte vad författaren Paul Kramer har för djupare tanke med sin bok, men jag vill i alla fall inte visa den för min fyraåriga flicka. Henne ska jag istället berätta för om och om igen hur fin och bra och smart hon är. För det är hon. Det är uppenbarligen så att utseende är viktigt redan i hennes ålder och hon är mycket mån om att ha rätt kläder (helst sånt som glittrar). Om hon skulle gå upp osunt i vikt framöver så ska vi prata om hur viktigt det är att äta och röra på sig så man mår bra och om det skulle bli aktuellt söker vi seriös och professionell hjälp.
Frågor om våra barns hälsa är förstås också en central politiskt fråga. Barnfetma och övervikt hos små barn ska tas på stort allvar. Det är glädjande att färre fyraåringar nu är överviktiga vilket kan vara ett trendbrott. Förebyggande insatser, som ökar aktivitet och rörelse och skapar sundare matvanor, är allra viktigast för att unga ska få en god framtida hälsa utan övervikt. Överviktiga, och framförallt feta barn, ska även kunna få behandling, främst av team på barnläkarmottagningarna. För att lyckas stärka barns hälsa måste alla delar av samhället som påverkar barnens livssituation dra åt samma håll och ta ansvar.
