Idag presenterade regeringen, eller snarare Socialdemokraterna, tankar om att förbjuda tiggeri. Jag motsätter mig ett sådant förslag. Att människor lever i fattigdom och utsatthet är tragiskt. Att tigga för sitt uppehälle är ingen långsiktigt lösning för att skapa en värdig livssituation. Men att förbjuda tiggeri hjälper inte dessa utsatta människor. De kommer förmodligen att fortsätta tigga någon annanstans. Vad har de för val?
Det nationella förslaget om tiggeriförbud följdes snabbt upp med ett lokalt förslag från Moderaterna här i Stockholm som vill se förbud i tunnelbanan. Vi behöver självklart skapa trygghet i det offentliga rummet och hindra störande eller aggressivt beteenden och motverka situationer som kan kännas otrygga genom tydliga ordningsregler. Sådana finns exempelvis i kollektivtrafiken i Stockholm. Fokus borde ligga på att upprätthålla dessa regler och se till att de efterlevs.
Vi behöver arbeta för förändring. Det största problemet är att marginaliserade och diskriminerade människor lever i svår fattigdom och därför ser tiggande som ett sätt att skaffa pengar till livets nödvändigheter. Det är ingen långsiktigt lösning och det förstår vill alla, säkert även den människa som sträcker fram pappmuggen mot mig i hopp om en slant. Men att förbjuda detta hjälper inte den romska kvinna som jag brukar se vid min egen station. Att rycka undan denna möjlighet för henne med hänvisning till att hennes hemland istället borde ta sitt ansvar gör henne bara ännu mer utsatt. Självklart tycker jag att Rumänien och andra länder beter sig skurkaktig mot sina medborgare.
Jag menar att er förbud mot att be en medmänniska om en slant gör samhället mindre humant. Vi måste som samhälle fortsätta trycka på Rumänien och andra länder som diskriminerar romer och vi måste upprätthålla ordning i vårt eget land och stå upp för att samma lagar ska gälla alla. Men vi måste också se de enskilda individer som finns här och vars tillvaro blir ännu svårare om vi förbjuder dem att sträcka fram sin hand för att be om hjälp.
