I en kartong med gamla fotografier, gratulationskort från förr och annat som min mamma lämnat efter sig låg en oansenlig anteckningsbok med gulnade blad. Det visade sig vara min mammas mosters gamla dagbok där hon beskrev den förfärliga hösten 1918 då spanska sjukan grep vida om kring.
Det har gått mer än hundra år sedan farsoten klingade av, men i många familjer lever fortfarande berättelserna om det stora lidandet och de enorma förlusterna av alla som slets bort från livet allt för tidigt. Jag kunde inte sluta tänka på vad som hände med syskonen under spanska sjukan.
När vår egen tids pandemi Covid-19 drog in över oss blev jag som hälso- och sjukvårdsregionråd ytterst politiskt ansvarig för vården under pandemin i Stockholm. Jag började själv skriva en egen dagbok. Och jag sökte mer information om spanska sjukan och om hur Sverige mötte krisen då. Det blev snart tydligt att vår egen kamp mot pandemin inte alls är så olik dåtidens. Självklart har vi mycket bättre förutsättningar i dag, men förvånande mycket är sig också likt.
Om detta har jag nu skrivit ett manus och bokförlaget Ekström & Garay vill ge ut min bok. Ännu återstår mycket arbete, men sedan ska jag dela berättelsen om Sally Alfrida, om spanska sjukan och om vår egen tids pandemi.
