Längtan efter barn följer naturligtivs inga traditionella normer. Det finns idag bra metoder att hjälpa barnlösa par eller kanske par som drömmer om att få ge sitt barn den fina gåva som ett syskon utgör. Det finns förstås regler som styr assisterad befruktning och det är bara att inse att regelverket är format i en tid när det självklara utgångspunkten att det är heterosexuella par som är normen. Tiderna förändras. Och det blir allt bättre! Men det betyder också att vi måste anpassa sjukvårdens regler för att möta dagens verklighet.
I ett icke heterosexuellt par kan man vilja byta så kallad barnabärare, dvs man har börjat med IVF-försök med den ena partnern men önskar byta till den andra. Om det inte talar emot sjukvårdens medicinska rekommendationer är det inget som sjukvården ska ha några åsikter om. Likaså borde inte sjukvården stoppa syskonförsök med en annan partner än den som bar det första barnet. Landstinget finansierar en första omgång försök, syskonförsök sker på egen bekostnad. Att försöka skaffa ett syskon, oavsett vem som bär barnet, är något vi liberaler ser positivt på, och givetvis ska sjukvården inte ha några synpunkter där heller, om det inte föreligger medicinska skäl.
Detta är frågor som berörs i hälso- och sjukvårdsnämndens beslut om riktlinjer vid assisterad befruktning. Det finns fler frågor att belysa, en del kräver att vi inväntar en regeringsproposition eller en offentlig utredning. Det gäller t ex assisterad befruktning för ensamstående kvinnor, respektive embryodonation och surrogatmödraskap.
Vår inriktning är tydlig: Ingen ska diskrimineras, eller hejdas av stelbenta regelverk, i försöken att förverkliga drömmen att bli föräldrar. Familje- och parrelationer kan se mycket olika ut. Det enda sjukvården ska bry sig om är lagstiftningen och de medicinska faktorerna.
