Idag är det ingen vanlig dag. Idag är det sonens födelsedag! För åtta år sedan om kom han till världen i på Danderyds sjukhus.
Han kom till oss några veckor tidigare än beräknat, inte helt utan dramatik, och gjorde mitt liv så oändligt mycket rikare. Hurra för Hugo idag!
Eftersom han var litet för tidigt född började vetenskapen genast intressera sig för den lilla krabaten. Ville vi att han skulle vara med i den stora JOHN-studien, var frågan vi ställdes inför som nyblivna föräldrar. Fulla av glädje och tacksamhet sa vi ja utan närmare eftertanke. Och det var nog tur det för därefter följde en serie blodprov (fy så obehagligt att se på när någon sticker sin lilla sparv) och matande med någon vätska som kanske var järntillskott eller inte, det hela skulle ju gå rätt till så vi inte skapade placeboeffekt för det lilla pyret. (Nu har vi fått veta att det var järn.) Genom åren har han fått återkommande uppföljningar inom ramen för studien, med diverse olika undersökningar och långa samtal med en psykolog som väl skulle ha reda på om han är någorlunda inom ramarna. Själv fick jag vänta utanför men hörde genom dörren hur han svarade på frågan vad det betyder att ”lyda”. Han sa: ”Att göra som sin härskare bestämmer”. Å vad jag hoppades att psykologen skulle förstå att detta speglade hans intresse för spel och inte ett förhållningssätt i vår familj…
Nu är Hugos engagemang för forskningen över för den här gången. Men det är roligt att veta att han bidragit till att öka kunskaperna om litet för tidigt födda och fullgångna barn med låg vikt vid födseln. Och faktiskt påverkat riktlinjerna i sjukvården. Idag får måttligt för tidigt födda järntillskott, som ett direkt resultat av den stora studien som den lille pojken Hugo medverkade i: Fe LBW nationella riktlinjer Version 1,2 mars 2013
Just nu bryr han sig inte så mycket om det, för nu är det fiske med morfar, lego och spel som gäller. Men jag ska påminna honom att han faktiskt gjort lite skillnad när det gäller barns hälsa. Det kan han vara stolt över.
