Semester och att få vila ut är viktigt. Vi pratar mycket om sommarsituationen i vården och de ansträngda situationerna uppstår eftersom medarbetarna självklart måste kunna få sin semester. Just nu har jag själv semester med familjen på Teneriffa. Det ger oss tid att umgås och bara vara. Det ger mig också tid läsa och fundera bortom de dagspolitiska frågorna. En sak, förutom skönlitteratur, jag läst nu under min ledighet är Lars Melins artikel på DN debatt publicerad den 18e juli. I den framför Melin att skönlitteratur är förströelse och att läsning är mer eller mindre onödigt annat än till att bli effektivare i arbetslivet.
Jag tror att Melin har fel. I själva verket är arbete och skönlitteratur viktigt av liknande skäl, de bygger oss båda som människor.
Melins syn på skönlitteraturen är snäv, han reducerar skönlitteraturen till underhållning och förströelse. Det enda alternativa värdet han utöver detta tillskriver skönlitteraturen är som kulturarv. Självklart kan vi inte lyfta svensk skola till nya höjder i PISA genom att enbart läsa klassiker. Det krävs mycket annat, som fler lektionstimmar, tydliga mål och utvärdering, bättre ordning och studiero, tidigare betyg och att staten tar över huvudmannaskapet. Det är frågor som jag som skolbarnsmamma gärna vill se förverkligade med stor hast.
Att läsa skönlitteratur från andra tidsåldrar och kulturer lär oss saker inga fackböcker kan bidra med. I globaliseringens tidevarv är detta kanske viktigare än någonsin. Genom skönlitteraturen får vi se kulturen och historien från insidan, medan facklitteraturen kan ge oss sakupplysning. Huruvida det gör oss mer ”framgångsrika i livet” är naturligtvis en fråga om hur man definierar framgång, men att den som läser skönlitteratur har gida möjligheter att få insikter som gör att vi växer som människor. Jag tror mig exempelvis förstå något om tidigare generationer stockholmare genom att ha läst Fågelström. Och Ulla Isaksons Boken om E har definitivt ökat min förståelse för hur anhöriga till personer med demens också drabbas, för att nämna några personliga erfarenheter.
Genom litteraturen får vi möjligheten att stiga in andras tankevärldar, att dela erfarenheter med helt andra människor vi annars aldrig skulle mött. Genom att läsa romaner får vi möjlighet att ta del av många olika människors erfarenheter och prövningar. Vi får öva oss i svåra moraliska ställningstaganden och sätta oss in i situationer som inte liknar vår egen. Förmodligen gör det oss till mer toleranta och empatiska människor. Det kan rent vara så att vi blir mer mänskliga.
Nu ska jag försjunka i en god bok, just nu är det Knud, den store, av Hanne Vikbeke Holst. Det är en roman om hennes far, den store danske poeten Knud Holst. Det är en komplicerad personlighet och en stundtals sorglig historia som träder fram mellan pärmarna.
Vi människor behöver vår semester och vi behöver få fundera över livet och känna empati för andra. Läs en bok du med!
