Jag har läst två bra och mycket olika böcker. Först Åsa Mobergs nya bok, som hon dock haft liggande i någon byrålåda sedan 70-talet, Kärleken i Julia Anderssons liv. Det var verkligen kul att läsa hennes bok som utspelar sig runt 1973 då jag själv var två år gammal. Åsa Moberg däremot var i tjugoårsåldern och levde tillsammans med en man i en långvarig relation. Hon kände stor press från omgivningen att hon förväntades vara otrogen. Det är hon också såsmåningom och vägen till detta skildras i boken. Det känns verkligen som ett stycke 70-tal sveper över en medan man läser.
Jag har tidigare läst Mobergs Simone och jag samt Hon var ingen Florence Nightingail. Även dessa är mycket läsvärda böcker.
Den andra boken är Tomas Tranströmers samlade verk i den nyutkomna Dikter och prosa 1954–2004. Det är en helt annan sorts bok som belyser ett stort författarskap. Jag har tidigare läst Sorgegondolen. Med den här nyutgivningen av hans samlade verk blir det en bredare bild av författaren. Jag har dock inte alldeles lätt för att ta till mig haikudikterna. Ett avsnitt i boken är ett stycke självbiografi kring Tranströmers barndom och uppväxt. Väl värt att läsa.
Frågan är vad jag nu ska ge mig på för bok?
