Julia Renström är en av alla assistansberättigade som nu är oroliga för sin framtid. I veckans nummer av Tidningen Nu skriver vi tillsammans om vikten att slåss för den personliga assistansen. Läs gärna vår text här:
Många människor har fått sin personliga assistans neddragen till ett minimum eller helt avskaffad under denna mandatperiod. Regeringens tydliga direktiv till Försäkringskassan att spara på assistansen fick omedelbar effekt.
Möjligheten att få assistans påverkas också av domstolars prövning. Och det har slagit hårt mot många enskilda människors frihet och möjlighet att leva självständiga liv.
Regeringen gjorde en helomvändning nyligen i en uppbar manöver för att få tyst på den besvärande debatten om de katastrofala följderna av deras politik att dra ner på den personliga assistansen för människor med funktionsnedsättning. Och för att riktigt markera sparkade man också generaldirektören som bara följt regeringen order.
Dessa politiska dimridåer döljer inte det faktum att 700 personer har förlorat sin personliga assistans genom Försäkringskassan de senaste två åren. Och många har fått sin första ansökan avslagen. Inte minst barn har drabbats mycket hårt av de nya, tuffa tagen.
Julia är en ung kvinna som är oroad för sin egen framtid: ”Kommer jag någonsin kunna drömma om en framtid med familj? Jag har en pojkvän i Tyskland och vi har planer på att han ska flytta till Sverige någon gång. Men jag har tvingats vara brutalt ärlig och sagt att risken att inte få hjälp är stor. Var är mitt och hans människovärde i allt det här hemska som händer nu? Jag vet att alla, oavsett funktionsförmåga har ett värde men vi går med rasande fart tillbaka mot ett samhälle där min och andras existens inte ens ska få ett erkännande och ett liv värt namnet bara för att man har en funktionsnedsättning.”
Vi har båda varit stolta över Sveriges förmåga att ge stöd och frigöra människor, men nu är vi rädda och beklämda över regeringens ovilja, och att de tar sig rätten att styra över de mest utsatta. Vi vill att de ursprungliga intentionerna med LSS ska gälla!
För att komma i fråga för personlig assistans enligt LSS krävs att man behöver hjälp med grundläggande behov, det vill säga att äta mat, klä på sig, sköta sin hygien, samtala med andra med mera. Dess behov har naturligtvis inte förändrats för individerna bara för att försäkringskassan fått order om att spara. Effekten blir, som alla förstår, att livet för många människor blir betydligt svårare. Det kan vi aldrig acceptera.
Det räcker inte att ändra direktiv till utredningen om hur LSS ska se ut i framtiden. Regeringen måste säkerställa att alla dem som nekas den assistans de behöver återfår sitt stöd och därmed får sin frihet tillbaka. Alla de barn med familjer som nekats assistans för andningsstöd måste få den nödvändiga hjälp de så väl behöver för att livet överhuvudtaget ska fungera.
Sverige ska vara ett välfärdsland för alla invånare. För oss innebär att stödet ska vara starkast för den som är skörast. Den personliga assistansen måste räddas!
På bilden ovan ser ni mig, Julia och Lars Mullback.
