Jag minns min 18 årsdag den 9 november 1989. Då föll muren som delat Berlin i öst och väst. Den frihetsvåg som svepte över Europa då var förbunden med så mycket hopp och glädje. Frihetskänslan var påtaglig. När Sverige några år senare gick med i EU blev det än mer påtagligt att vi är en del av ett nytt öppet Europa. För någon dag sedan berättade jag för mina barn om muren som präglade min barndoms bild av Europa. De trodde knappt det var sant. Ungefär samtidigt som frigörelsen av de forna kommunistdikaturerna i öst sker den fantastiska demokratiseringsprocessen i Sydafrika. 1990 släpps Nelson Mandela ur fängelset och snart skrotas apartheidsystemet. Jag hade sedan tidiga tonåren varit engagerad i antiapartheidfrågan och mött många människor som strävat mot frihet och nu hade de lyckats. Känslan var fantastisk. Då var vi nog många som trodde att friheten hade segrat och att liberala värden nu skulle stå starkare än någonsin. Vi hade fel.
Idag är friheten återigen hotad på ett påtagligt sätt. I dessa dagar känner vi det in på bara huden. Vi ser flyktingströmmarna som rör sig genom Europa och många människor kommer också till Sverige. Vi förfäras av terrordåden som skördar så många offer. Ryssland känns hotfullt. I tider när friheten beskärs och demokrati, öppenhet, tolerans och respekt är under attack behövs liberaler mer än någonsin.
Folkpartiet liberalerna har allt sedan bildandet varit den liberala kraften i svensk politik och drivit på för viktiga frihetsreformer i allt från demokratins införande när kvinnor fick rösträtt, parlamentarismen, en human flyktingpolitik genom 1900-talets mörka historia, skapandet av moderna välfärdstjänster som utgår från individers behov som LSS och eget rum på långvården. Vi har också kunnat glädja oss åt att våra liberala idéer fått visst utrymme även i andra partier.
Nu pågår i mitt parti ett viktigt arbete för att modernisera vår verksamhet, formulera svar på vår tids stora frågor och rusta oss för att möta framtidens utmaningar. Vi har en livlig debatt i partiet. Liberalismen ger inte alltid ett entydligt svar i våra vägval. På landsmötet kommer vi att votera om frågor som föräldraförsäkringens utformning, bostadspolitiken, sjukvårdens organisation och en hel del annat därför att liberala argument ibland kan leda fram till olika slutsatser. Men hos oss utgår vi alltid från att individens frihet måste stärkas och debatterna sker med ideologisk skärpa och glöd. Så går det till i ett liberalt parti när vi utvecklar politiken. Den liberala kraftsamling som nu sker ges en extra tyngd när vi också markerar vår ideologi tydligt i partinamnet. Jag kommer att med stolthet rösta för namnbytet. Liberalerna är mitt parti.
Läs gärna Jan Bjöklunds artikel i DN med anledning sv förslaget
