Spelplanen i svensk politik har ritats om. Det har pågått sedan valet och kanske även tidigare, men nu har en ny bricka adderats då moderaternas ledare meddelat att de är öppna för budgetsamarbete med Sverigedemokraterna.
För Liberalerna har det varit en tuff mandatperiod. Vi har gått in i Januariavtalet och fått igenom många viktiga liberala reformer, men mycket återstår förstås. Samtidigt har vi, som jag tror alla märkt, en intern diskussion om vägvalen framåt. Beskedet har varit att vi i god tid inför valet 2022 ska ge besked om hur vi ser på regeringsfrågan, och frågeställningen som diskuterats – och som är orsaken till Januariavtalet – handlar om vilken grad av stöd från SD som vi kan acceptera. Passivt eller aktivt stöd. Någon budgetsamarbete i regering eller genom någon form av överenskommelse om SD som ett aktivt samarbetsparti kanske som en ny sorts Januariavtal, har så vitt jag kan kan minnas aldrig varit en fråga i Liberalerna. Och bör självklart inte bli det nu heller.
Tillsammans med några partivänner i ledande positioner skrev jag nylien en debattartikel om vilka möjligheter vi ser. Först och främst ser vi inga som helst möjligheter att kohandla om allt från kulturpolitik, till sjukvård, till säkerhetsfrågor och flyktingpolitik med nationalkonservativa partier. Däremot ser vi en möjlighet för Liberalerna att positioner sig i mitten och driva en tydlig liberal agenda och skapa allianser med andra partier som delar värderingar med oss.
Moderaternas besked är beklagligt men tydligt. Det stänger en dörr, men öppnar samtidigt en annan dit Liberalerna kan gå för att formera oss kring vår egen idéutveckling för att presentera en stark reformagenda som tar Sverige ur krisen och stärker individens frihet. Det behövs ett starkt liberalt alternativ som med rak rygg och gott självförtroende möter väljarna i valrörelsen 2022.
Läs gärna vår artikel här.
