Valet närmar sig och för mig som kandidat för Liberalerna till riksdagen känns det förstås fantastiskt att vi har vind i seglen. Vår nya partiledare Johan Pehrson har väckt väljarnas intresse för vårt parti och det märks en stor nyfikenhet när vi möter väljare på gator och torg och i alla möjliga sammanhang.
Sverige är i ett komplicerat parlamentariskt läge och vi måste försöka hitta en modell för den nya tiden som fungerar att styra med för landets bästa. Liberalerna har gett det klara beskedet att vi vill medverka i en borgerlig regering, även om det innebär att regeringen behöver stöd av SD. Det är ingen hemlighet att jag var kritisk till detta, men jag accepterar förstås beslutet. Lika tydligt är beskedet att vi inte kommer medverka i en regering där SD ingår. Till slut är det politikens innehåll som är avgörande och Liberalerna har slagit fast en stark, socialliberal agenda på vårt landsmöte. Självklart förstår jag och alla andra att ett parti inte kommer att få igenom varje punkt i sitt partiprogram, men det måste vara en politik som överrensstämmer med grundläggande frågor och som absolut inte tvingar fram en reträtt för redan gjorda, liberala landvinningar.
Expressen intervjuade bland andra mig och Jimmy Åkesson om hur vi ser på regeringsfrågan. Det är tydligt att våra partier står långt ifrån varandra. Åkesson och jag drar samma slutsats att en regering där våra båda partier ingår inte är något att sträva efter. SD gillar inte Liberalerna, och det är ömsesidigt.
Landet måste styras och Liberalerna är beredda att ta ansvar i en regering. Men självklart är politikens innehåll det viktiga. Liberalerna är en förutsättning för ett maktskifte. Det är klart att vi ska använda den positionen och det är klart att vi inte ska vika ned oss när det gäller våra värderingar.
På bilden knackar jag dörr och delar information till väljare i Botkyrka.
