Folkpartiet i Dalarna firar sitt 100-årsjubileum i dag och jag är inbjuden till festen. Därför sitter jag nu på tåget genom ett jämngrått landskap på väg till Falun.
Det var i Dalarna som det hela började för min egen del. Jag var politiskt intresserad redan som tonåring och när Folkpartiets ungdomsförbund besökte min skola och talade om just det som jag tyckte var viktigt var steget inte stor att ansluta sig. På den tiden var mitt främsta intresse internationell solidaritet och flyktingfrågor. Kanske berodde intresset på att vi vid ungefär samma tid tog emot ett antal flyktingar i min lilla hemort Orsa och en helt ny och mycket större värld öppnade sig när jag fick syn på livet i andra kulturer och på vad som sker i andra länder som tvingar människor på flykt. Med tiden breddades mitt intresee till jämställdhet, socialpolitik, kulturpolitik och så har det fotsatt sedan dess. Lokalpolitik fanns knappt i mitt medvetande, men i dag tycker jag just att den politik som berör människor nära och i vardagen är det allra roligaste.
En period jobbade jag för ungdomsförbundet i Dalarna. Det var också där jag hade mina första politiska uppdrag som ersättare i landstinget. Men det är om inte 100 år så i alla fall ett par decennier sedan.
