Nu avrundar jag Almedalsveckan för i år. Oj, så mycket bra och roligt jag varit med om. I år gjorde vi det hela lite annorlunda för såväl jag och som maken hade skulle hit för att delta i olika arrangemang så vi bestämde oss för att ta med barnen och dra till Gotland. Därför har jag varvat seminarier med lek och bad – härligt! Att lyssna till Jan Björklunds tal blev en perfekt avslutning för mig i Almedalen.
Tack till medarbetare som ryckt in och hjälpt till med lite barnumgänge när familjens program krockat.
Här sammanfattar jag min Almedalsvecka i bilder.
Veckans första seminarium handlade om akutsjukvård och arrangerades av Danderyds sjukhus:
Tisdagen inleddes med besök i Kneippbyns lek-/vattenland. Väldigt kul!
Sedan åkte jag in till Visby för att hålla seminarium om Musik som medicin:
Därpå följde middagsdiskussioner om innovationer i framtidens hälso- och sjukvård som IBM inbjudit min till. Men vid Tott, där vi höll till, glömde jag att fota. Synd för solnedgången var magnifik. Och samtalet intressant.
Onsdagen ägnade jag bland annat åt 1,6- och 2,6 miljonerklubbens lunchseminarium om att tänka annorlunda kring kultur, kunskap och hälsa. Mycket givande seminarium. På bilden ser ni Alexandra Charles, grundare av klubben och professor Hans Albin Larsson:
Framåt kvällen var det dags att slå hål på myten om den onyttiga humanisten. DIK bjöd in till seminarium om de humanistiska ämnenas betydelse för vårt samhälle. Publiken var inte svår att övertyga om behovet av humanister i samhället, inte minst i näringslivet.
Torsdagen inleddes med lite jobb framför datorn, innan vi packade in hela familjen i bilen och åkte till Fårö. Denna fantastiska ö, där naturen är så förunderligt märkvärdig. Vi var både på Sudersand – den berömda stranden och Langhammars raukområde. Himlen var jämngrå men det var varm i luften så vi hade några fantastiska timmar tillsammans.
Såsmåningom drog vi oss tillbaka till Visby. Vi ville ju inte missa Jan Björklunds tal. Och det var ett starkt tal med tydlig ideologisk glöd.
En sån här kväll får aldrig ta slut. Därför ville vi inte åka hem till vår enkla stuga. Istället tog vi oss till Högklint där det är vidunderligt vackert för att fånga lite mer av kvällen och avrunda vår Almedalsvecka.
Sådär ja. Nu är jag i mål. Men hur ska man egentligen sammanfatta dagarna här? Jag har inte druckit en droppe rosévin, som väl myten om Almedalen påbjuder. Men jag har fört många inspirerande samtal och jag har lärt mig ett och annat nytt.
Jag tror att denna årliga vecka betyder en hel del för vårt lilla land. Plötsligt har man tid att träffas och tala om annat än det mest dagsaktuella. Här möter man människor från andra sfärer och upptäcker att det finns skärningspunkter som vi inte visste om. Partierna kan presentera program och idéer och organisationer med viktiga (eller mindre viktiga?) budskap kan nå fram till beslutsfattare på ett ovanligt smidigt sätt. Lite vad som helst kan hända i Almedalen. Och det mesta är bra.
Om jag ska nämna något som kan bli bättre så önskar jag lite mer tuggmotstånd. Många seminarier samlar redan frälsta både bland talare och publik. Därmed kan vi spegla oss i de andra mötesdeltagarna och få våra idéer bekräftade. Det är lite för lite av heta debattar där åskiter får möta motstånd. Därmed fördjupas sällan argumentationen och frågor kommer inte vidare som de borde. Det är något vi alla kan fundera på när vi planerar nästa års aktiviteter.
Förresten blev min medarbetare Jesper Svensson utsedd till en av de allra bäst klädda politikerna 2012. Det är samme Jesper som varit så hjälpsam med barnvaktstjänster (och generöst gett dem reflexer) när det behövts vid seminarier som krockat med makens. Kan det vara mina barn som var accessoaren som lyfta Jesper till fashionist? Närå, bara skojar. Han är alltid stiligt klädd.
