Ungefär Såhär sa jag:
Det händer saker i beroendevården. Vi lär oss mer hur vi kan hjälpa personer som missbrukar droger och vi vill förstås att vården ska ha kompetensen, förutsättningarna och förväntningarna att använda ny kunskap och nya metoder. Jag har höga förväntningar på verksamheten. Jag tycker det är viktigt att beroendevården ständigt utvecklas och jag hoppas att alla ni som arbetar med detta varje dag känner och uppskattar att vi politiskt har ett högt förtroende för ert arbete men också höga förväntningar på vad ni kan åstadkomma.
Det känns bra att vi kan inviga denna mottagning idag. Just i dag nås vi åter om dystra nyheter från Ukraina där konflikten med Ryssland leder till stora umbäranden. Nu står det klart att människor som behöver få fullfölja sin metadonbehandling inte längre kan räkna med det. Leveranserna av Metadon till östra Ukraina och om de inte kommer igång inom några dagar hotar en humanitär katastrof. Det är en förfärlig situation.
Så när vi nu inviger denna nya mottagning vill jag passa på att rikta ljuset också mot våra medmänniskor där kriget slår hårt mot ren redan utsatt grupp.
Kontrasten är förstås stor när jag talar om förväntningarna som jag har på verksamheten här hemma.
Men ändå, det är här vi verkar. Förväntningarna är högra. På beroendevården och metadonsektionen men också på andra aktörer, vårdgrannarna. Jag vill betona vikten av samarbete. Där är beroendevården ett föredöme. Många av de individer ni möter har också kontakter med – eller behov av kontakter med – psykiatri, socialtjänst eller ibland kriminalvård. Tillsammans kan ni använda resurserna bättre för patienternas bästa.
Jag har också förväntningar på att varje person som vården möter, får ett individuellt bemötande utifrån sina behov. Ingen patient är den andra lik, och det vet ni förstås mer än några andra. Differentieringen av behandling innebär t ex att personerna med störst vårdbehov får särskilda insatser.
Att patienten ska vara i centrum, är en sliten klyscha. Och det finns goda skäl till att ständigt påminna om detta. För de personer som ni möter i beroendevården är det inte alltid självklart att få ett bra bemötande i samhället. Personer som injicerar droger hör till det som en gammal folkpartiledare kallade ”det glömda Sverige”. Men i beroendevården är de inte glömda; här står de i centrum!
Jag pratar ofta om behovet av goda vårdmiljöer. Det är en inte oviktig del av ett bra bemötande, ett sätt att visa patienterna och personerna man möter respekt. Därför är jag glad över att få vara med och inviga metadonmottagningen.