För mig är det självklart att landstinget ska vara en attraktiv arbetsgivare, och onödig stelbenthet främjar inte det målet. Därför tycker jag att vi har anledning att fundera på vilka begränsningar vi sätter upp för medarbetare som vill arbeta hos oss, men samtidigt i någon annan verksamhet.
Sådant som man ägnar sig åt vid sidan av sin anställning, och som inte hänförs till privatlivet, kallar vi för bisysslor. ”Som huvudregel gäller att det är tillåtet för de anställda att ägna sig åt bisysslor”, skriver vi i landstingets riktlinjer för bisysslor. Dock får bisysslan inte vara förtroendeskadlig, konkurrerande eller arbetshindrande.
På Dagens Medicins seminarium i slutet av oktober sa jag att det behövs en ny syn på bisysslor (läs här), och i en artikel i tidningen (ännu ej på nätet) utvecklar jag detta. Riktlinjerna får inte tolkas alltför strikt. Från Socialdemokraternas sida håller man dock fast vid den mer fyrkantiga inställningen; S-politikern Lars Dahlberg vill till och med strama åt reglerna! För mig är det obegripligt hur vi ska attrahera framtidens medarbetare med gårdagens arbetsgivarpolitik.
Jag vill skapa möjligheter för landstingets medarbetare, snarare än att sätta käppar i hjulet för dem. Jag tror nämligen att vi i längden gynnas av att ha personal som trivs med sin arbetssituation, även om det innebär att de varvar sin anställning hos oss med t.ex. att jobba för en privat vårdgivare. Kanske borde vi till och med sluta prata om ”bisysslor”, ett begrepp som är lite misstänkliggörande, och i stället prata om ett friare arbetsliv?
