Nästan var tredje person i åldern 16 till 29 och var fjärde person över 85 kan vara drabbad av ofrivillig ensamhet, visar en ny rapport från Region Stockholms Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. Det kan handla om så många som 100 000 personer i vardera grupp.
Det är sorgligt att det ser ut så här, och jag blir riktigt orolig över att så många befinner sig i ofrivillig ensamhet, både i livets tidiga och sista stadie.
Det är uppenbart att mer behöver göras för dessa grupper. Jag är för det första övertygad om att det behövs mer kunskap! Att få en bild av hur utbredd den ofrivilliga ensamheten är må vara ett första steg, men vi kan inte sluta här.
Rapporten har även kommit fram till att ofrivillig ensamheten oftare drabbar kvinnor så väl som personer i ekonomisk och social utsatthet. Att motverka detta är en jämställdhets- och jämlikhetsfråga.
På politisk nivå behöver vi utveckla våra kunskaper ytterligare, och så fort som möjligt få på plats insatser för att motverka ensamheten där vi kan. Det är dock uppenbart att många av lösningen på denna stora utmaning finns utanför politiken. Ett medmänskligt civilsamhälle starkt nog att ta hand om våra ensamma medmänniskor är en central fråga. Om politiken kan ge förutsättningar för det, ja då har vi kommit en bra bit på vägen.
I Regionen Stockholm har jag tagit initiativ till att några vårdcentraler ska utveckla modeller för att hjälpa människor ur sin isolering. Detta behöver utvecklas mer och även ha ungas utsatthet för ögonen. Det behövs samverkan med andra aktörer, som kommunernas verksamheter, och jag vill åter särskilt lyfta fram civilsamhället, förenings- och kulturlivet som har enormt stor betydelse för många människor. Liberalerna har tagit fram ett brett program med politik mot social isolering.
Se gärna ett inslag i SVT om den nya rapporten om ofrivillig ensamhet.