I veckan som gått startade skolan. Det var med rätt mycket pirr i magen som mina egna barn gick till sin första skoldag. Stor glädje att få träffa klasskamraterna, lärarna och alla andra igen. Och nyfikenhet inför vad som väntar. Jag hoppas den här positiva känslan dröjer sig kvar länge. Förutsättningarna för detta är goda, mina barns skola är fin och välfungerande. Men svensk skola har enorma utmaningar och det finns mycket jag skulle vilja se förändras.
Idag skriver Jan Björklund en debattartikel i DN om nödvändiga satsningar på lärarkompetensen.
Han skriver de tänkvärda orden: ”Om skolan misslyckas, så kommer Sverige att misslyckas. Men det omvända gäller också; om skolan lyckas kommer Sverige att lyckas.” Han har rätt. Skolan är en ödesfråga, inte bara för de barn som har rätt till kunskaper utan för vårt land och vårt välstånd. Att lyfta fram lärarnas oersättliga kompetens och hitta former för att stärka yrkets attraktivitet och de enskilda lärarnas förutsättningar att kunna utvecklas i sin yrkesroll, tror jag är av avgörande betydelse.
Under Alliansregeringen drev Liberalerna igenom flera viktiga reformer som lärarlegitimation, förstelärarsystem, ny lärarutbildning med återinförda stadielärare och höjda lärarlöner. Då var kritiken från de rödgröna hård. Idag har de insett den strategiska betydelsen av att fullfölja åtgärderna. Det är en stor framgång. Men det räcker inte. Det behövs mycket mer för att vända svensk skola.
Läs gärna DN-artikeln där Jan Björklund presenterar en rad nya förslag. Idag ska han hålla sitt sommartal i Göteborg. Jag gissar att han utvecklar sina förslag där. Följ talet här med start kl 13.
