Hur ska riksdagsledamöter agera i omröstningar? Jag tycker partigrupperna ska hålla ihop så långt det är möjligt.
Exempelvis måste en statsbudget gå ihop, och då måste partierna i en koalition förhandla fram en hållbar helhet som går igenom riksdagen. Då kan inte enskilda ledamöter rösta på egna förslag. Men det finns andra frågor som inte är lika självklara.
Liberalerna och tidigare Folkpartiet har en lång tradition av intern, medlemsdriven idéutveckling och debatt. Fri röstning i samvetsfrågor har tillämpats förr. Förutsatt att man anmält sin ståndpunkt i förväg och naturligtvis lyssnat på alla argument måste en riksdagsledamot vara fri att följa sitt samvete.
För att ta ett i debatten aktuellt exempel så var det så ledamöterna gjorde i abortomröstningen på 70-talet. Om jag är rätt underrättade var det en majoritet i Folkpartiets riksdagsgrupp som inte ville ha den fria aborträtt som blev beslutet. Och i vilket fall som helst var partigruppen splittrad.
Ett annat exempel var frågan om registrerat partnerskap på 90-talet. Då fanns det några ledamöter som inte följde partilinjen i Folkpartiet, men även i andra partier.
Jag kan inte se någon fråga i Liberalernas partiprogram som jag inte skulle kunna rösta för. Men om partiet hypotetiskt skulle få för sig (vilket är högst osannolikt) att frångå viktiga liberala principer som asylrätten, kvinnans rätt till abort eller plötsligt acceptera diskriminering av hbtqi-personer då blir det en annan sak. Då kan ni lita på att jag håller vad jag lovat. Då röstar jag efter mitt samvete.
