Inför inflyttningen till Nya Karolinska i Solna (NKS) har jag varit mycket tydlig i dialog med Karolinskas ledning: Patientsäkerheten ska sättas i första rummet. Det är också så jag uppfattar att universitetssjukhuset arbetar med flytten.
På söndag och måndag sker den första inflyttningen på Nya Karolinska i Solna (NKS). Då går det från byggprojekt till universitetssjukhus. Flytten kommer ske gradvis fram till 2018. Först att flytta är hjärt- och kärlsjukvården, sedan följer barnsjukvården.
I dagens SvD ifrågasätts patientsäkerheten och inflyttningen av en tidigare chef (”Sjukhuset är inte patientsäkert”). Karolinska universitetssjukhuset har kommenterat hur man värnar och säkerställer patientsäkerheten under flytten.
Jag har under morgonen tagit kontakt med landstingsdirektören, hälso- och sjukvårdsdirektören och Karolinska universitetssjukhusets högsta ledning, för att ta reda på läget.
Att flytta ett sjukhus – särskilt ett med den mest avancerade vården och några av de svårast sjuka patienterna – är förstås inte enkelt. Karolinska universitetssjukhuset har haft ett stort förberedande arbete, antalet patienter och vårdinsatser minskas tillfälligt under flyttperioden. För några veckor sedan hölls en stor övning, där man hade vissa problem med själva övningsupplägget (figuranter som saknades m m) och även upptäckte en del problem med teknik och annat. Här kan ni läsa en summering av övningen inför inflytten på NKS. Problem med det nya sjukhuset ska åtgärdas inför inflytten. Det är mitt krav och min förväntan, och det är förstås själva syftet med att ha dylika övningar.
I mina kontakter med Karolinskas ledning har jag varit väldigt tydlig: Patientsäkerheten måste sättas i första rummet inför, under och efter flytten. Svaret från sjukhusledningen är att patientsäkerheten avgör. Och som det ser ut nu är bedömningen att patientsäkerheten är säkerställd.
NKS är ett granskat och omdiskuterat projekt. För mig är det viktigaste att vi får ett välfungerande sjukhus, med en vård som är organiserad runt patientens behov, utan organisatoriska stuprör där patienter med komplexa problem riskerar att fastna på ett ställe utan att någon har helhetsbilden. Det handlar om kvalitet och effektivitet, och givetvis om patientsäkerhet.
