När en människa mår fruktansvärt dåligt och riskerar att ta sitt liv måste hjälpen finnas på plats snabbt och möta individens behov av vård med kunskap och empati. Ofta är det dock poliser som har den svåra uppgiften, och det är förstås dramatiskt och utpekande med polisingripanden. Sedan 2015 har vi i Region Stockholm en särskild psykiatriambulans – PAM.
PAM står för psykiatrisk akutmobilitet. Jag minns när jag invigde PAM 2015 att patientföreträdarna var väldigt angelägna om att få rätt hjälp när livet är som svårast och skörast. Jag är så glad att PAM finns och kan hjälpa människor.
Nyligen besökte jag regionens ambulanssjukvård AISAB som ansvarar för PAM, tillsammans med psykiatrin som bemannar bilarna med rätt kompetens. Jag var där tillsammans med partivänner från Västerbotten som har föreslagit att även deras region skulle inrätta en motsvarande akutverksamhet. Hittills har de inte fått med sig majoriteten, men de fortsätter kämpa.
Det var ett intressant besök. PAM blev på kort tid ett viktig inslag i psykiatrin som gör stor skillnad för många människor. Det är lätt att bli berörd av de upplevelser som medarbetarna berättade om. Särskilt insikten om hur många barn och unga som behöver PAMs omedelbara hjälp känns viktig.
I Stockholm har vi just beslutat att utöka verksamheten permanent så att vi har två PAM. Och därtill stärker vi kompetensen i övriga ambulansverksamheten genom utbildningsinsatser som verksamheten utvecklar.
Jag är övertygad om att poliser och andra yrkespersoner gör stora ansträngningar för att möta människor i nöd. Men det människor behöver är vård och att få möta psykiatrisk kompetens. Jag hoppas därför att psykiatrisk ambulansverksamhet ska införas i hela landet, självklart utformad efter de lokala förutsättningarna. det skulle ge många människor ett bättre, mer värdigt bemötande.
