Regeringen hotar välfärdens kärna för människor med funktionsnedsättning. De har redan börjat dra ner på LSS och en utredning har tillsatts med uppdrag att hitta sätt att strama upp ännu mer. Det drabbar enskilda människor hårt. Människor som fått en så mycket bättre och värdigare livssituation genom den frihetsreform som dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerberg drev i genom för drygt 20 år sedan.
Vi Liberaler tar strid för LSS och för att människor med funktionsnedsättning ska få leva självständiga liv med frihet att forma tillvaron som de vill ha den. Vi accepterar inte att regeringen pekar ut lagen om stöd och service (LSS) som ett område att spara in på. Men deras signalpolitik har redan haft effekt. Bedömningarna hos myndigheter, i kommuner och i domstolar har blivit mer restriktiva.
Bland annat visar en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen år 2015 att ett behov av så kallad aktiv tillsyn ensamt inte längre kan ligga till grund för assistans. Den som hastigt kan drabbas av livshotande tillstånd som ett svårt epileptiskt anfall eller andningsuppehåll har alltså inte rätt till stöd, om hen inte samtidigt har andra mycket stora behov.
Dessutom har regeringen gett direkta instruktioner till Försäkringskassan att strama åt i assistansen. I regleringsbrevet för 2016 skriver regeringen: ”Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”.
Vidare har regeringen tillsatt en utredning som ska lämna förslag på hur den personliga assistansen kan begränsas när det gäller antal användare och/eller antal timmar. Det är ett tydligt fokus på att reducera kostnaderna men perspektivet att säkra människor självständighet och frihet tappas bort.
Självklart anser även jag och Liberalerna att vi ska vara rädda om skattemedel och se om det går att hitta modeller som är mindre kostnadskrävande, men inte på bekostnad av människors självständighet. Alternativet för många assistansanvändare är ett betydligt torftiga liv med små insatser från hemtjänst och ledsagarservice. Det betyder att friheten beskärs, det blir omöjligt för vissa att sköta sitt jobb, andra blir kanske hänvisade till någon form av grupp- eller institutionsboende. Det är inte värdigt.
Just nu smutskastas LSS. Regeringen fokuserar på fusk. Det förekommer fusk inom alla välfärdstjänster och kriminalitet ska förstås bekämpas. Men detta ensidiga fuskfokus på LSS misstänkliggör en hel bransch om framförallt enskilda människor som har stora behov av personlig assistans. Det är kort sagt skamligt.
För att uppmärksamma frågan och tala klarspråk om vad assistansen betyder samlades vi idag på Medborgarplatsen för att markera vår starka vilja att rädda LSS. Bengt Westerberg, ”pappa” till LSS, deltog förstås, liksom vår partiledare Jan Björklund och riksdagsledamoten Bengt Eliasson. Maria Johansson som är politiker på Kungsholmen och ordförande i Liberalernas funktionshindergreupp höll ihop programmet. Särskilda gäster på mötet var Thomas Jansson, förbundsordförande Riksförbundet FUB och Markus Petersson som själv har assistans.
Det som berörde mig mest på mötet var alla berättelser om vad assistansen gjort för enskilda människor i form av frihet, självständighet och möjlighet att bestämma över sitt eget liv. Jag vill ha ett samhälle där alla räknas och alla får chansen att verka med full kraft. Det är just det frågan om den personliga assistansen handlar om.
