Regeringsbildning är ingen enkel sak och Liberalerna har en avgörande roll processen för att skapa ett hållbart styre för vårt land. Jag skrev en artikel i Tidningen Nu om vikten av att Liberalerna står vid sitt ord och säger nej till extremisternas inflytande över regeringen. Texten hittar du också här:
”Bort med varje tendens till diktatursträvanden” – så löd budskapet på en av våra mest älskade valaffischer från 1936. ”Mot extremism” stod det på valaffischer i höstens val. Tendensen till extremism är ett hot mot vår demokrati och vårt öppna samhälle. Det har vi liberaler vetat i alla tider. Det var rent av skälet till att Folkpartiet bildades.
1934, i en orolig tid, skrevs det upprop som föregick bildandet av vårt parti:
”Under ett sådant tidsskede sprider sig lätt missnöjet med den nuvarande samhällsordningen och desperata krav reses på omstörtning av vårt under seklers mödosamma arbete uppbyggda demokratiska statsskick. De ekonomiska trångmålen tagas till intäkt för skapande av söndring och förvirring i vårt politiska liv, varvid ytterlighetsriktningarna givetvis uppträda mest högröstat.
Nu ställs saken på sin spets. Menade vi allvar med våra valaffischer? För mig är det självklart att vi måste hindra Sverigedemokraterna från att nå makten – det har vi lovat väljarna att inte medverka till. När nu Alliansalternativet fallit för den här gången får vi själva ta ansvar och söka samverkan över blockgränserna. Att låtsas att SD inte får inflytande när vi alla vet att de i varenda omröstning i riksdagen kan fälla en Alliansregering helt enkelt genom att rösta på sina egna förslag är inte en hållbar situation för Sverige.
Priset för att låta Stefan Löfven vara statsminister måste sättas högt. Vi ska kräva en rad liberala reformer, som återupprättad LSS, avskaffad värnskatt, rustad kunskapsskola, valfrihet i välfärden och mycket annat. Det blir inte enkelt, men det är värt det stora besväret för att minimera SD:s inflytande. Det är att vårda vårt partis historia, och att värna vår framtid. Därför står jag bakom partistyrelsens beslut att inleda samtal om att tolerera och budgetsamarbeta med en S-regering.
Mandatperioden kommer att bli svår och besvärlig. Kanske måste vi med tiden ompröva hur vi samverkar. Att idka budgetsamarbete ger inflytande över just budgeten, men allt det andra som en regering har ansvar för hamnar vi utanför. Det riskerar ge oss en otacksam position. Personligen håller jag därför öppet för att Liberalerna också borde pröva frågan att sitta i en regering som leds av Socialdemokraterna. Liberaler i regeringen kan få utrikesdepartementet att vrida relationen till Israel rätt igen, ta tillbaka skolfrågorna från Fridolin och lyfta kunskapsskolan, ge finansdepartementet en liberal syn på ekonomiska styrmekanismer och ökad frihet för skattebetalarna, och se till att kulturministern sätter konstens och ordens frihet främst. Liberaler i regeringen får inflytande över utnämnings- och utredningsmakten. Att se liberaler med sådan makt lockar mig mer än tanken på budgetmanglingar följt av budgetutspel, och vi sedan riskerar försvinna i den politiska skuggan igen fram till nästa budgetförhandling.
Men en sak i taget. Nu ska vi först och främst pröva om förutsättningarna ens finns för blocköverskridande samarbete. Sedan ska vårt partiråd i demokratisk ordning få ta ställning till det.