Regeringen slår med exakt precision mitt i själva kärnan av välfärdsstaten, stödet för dem som behöver det som mest. Den personliga assistansen – människor med funktionsnedsättnings nödvändiga stöd för frihet och självständighet. Budgetpropositionen innebär att åtstramningarna fortsätter. De vill uppenbarligen svälta ut assistansen utan hänsyn till de stora behov som människor med funktionsnedsättning ofta har.
Assistansersättningen höjs med orimligt låga 1,05%. Så liten höjning har aldrig tidigare givits till personliga assistansen. Det är bara ungefär två tredjedelar av den höjning som regeringen aviserade förra året för av mandatperioden. Vi vet att löneökningarna ligger högre och det innebär självklart stora problem som kommer att drabba de som har behov av assistansen men också de många som har sin sysselsättning och försörjning genom arbetet som personlig assistent.
Nu måste Liberaler och andra som förstår värdet av den personliga assistansen kliva ut på barrikaderna och kräva att LSS räddas. Det handlar främst om enskilda individers frihet. Men det handlar också om vilket samhälle vi vill ha. Ska vi tvinga undan människor med funktionsnedsättning till ett mindre aktivt liv där gruppboende eller beroende av hemtjänst då och då blir det stöd samhället erbjuder. Eller ska vi använda välfärden till att säkra att även den som har funktionsnedsättning kan verka med full kraft, arbeta, delta i kulturlivet och i demokratin. Det är om detta LSS handlar.
Välfärdens viktigaste uppdrag är att bidra till människors frihet och självständighet. Det uppdraget tar inte regeringen på allvar när människor med funktionsnedsättning blir den nya budgetregulatorn.
Bilden är från i lördags då Liberalerna ordnade möte på Medborgarplatsen om LSS. LSSs ”pappa” Bengt Westerberg var där, liksom vår partiledare Jan Björklund, Maria Johansson som leder partiets arbete med att utveckla politiken för människor med funktionsnedsättning, riksdagsledamoten Bengt Eliasson med flera.