Vårdköerna växer i Sverige. Det är resultatet av regeringens förda politik. Avskaffandet av kömiljarden i kombination med en våt filt över de privata alternativens möjligheter att utvecklas har försatt patienterna i en hopplös köväntan på vård. Vi börjar närma oss läget så som det var innan alliansregeringen tor krafttag mot köeländet. Då infördes en kömiljard med tydlig styrning mot tillgänglighet, lagen om valfrihet infördes för att stimulera fler att bidra till vårdutbudet och mångfald och privata företag bejakades. Det gav snabbt positiv effekt på kösituationen. Men tyvärr har det nu gått ännu snabbare att återställa köerna till traditionell socialdemokratisk nivå. Det är beklämmande. Värst är det i landsting där S styr. Där är ekonomin ofta körd i botten samtidigt som köerna ringlar långa.
Sjuksköterskornas kompetens är värdefullt, men alltför ofta anges brist på sjuksköterskor som hinder för bra tillgänglighet till vården. Samtidigt anser åtta av tio sjuksköterskor, enligt statliga utredningen om effektivare vård, att de utför arbetsuppgifter som andra utan deras gedigna utbildning kan utföra. Det är dags att låta andra yrkesgrupper, som undersköterskor och vårdbiträden, bidra mer i vården så att sjuksköterskornas tid kan frigöras.
I Stockholm behöver vi också mota bort köerna. Men vi ligger över riksgenomsnittet på alla områden som mäts när det gäller tillgänglighet till vården, och vi är bäst i landet när det gäller tillgänglighet till specialistvård. Det beror på våra många vårdgivare och att patienterna själva har makten att välja.
Idag skriver jag tillsammans med Liberalernas partiledare Jan Björklund i Expressen om de växande vårdköerna i Sverige. Det är orimligt att så många människor tvingas vänta på viktig vård. Jag hoppas att regeringen inser detta och rättar till sitt stora misstag. Kömiljarden måste återinföras och uppdateras.
