Idag presenterade regeringen och vänsterpartiet sitt gemensamma förslag om universitetssjukhusen. En del av paketet är att regeringen vill förbjuda landsting att upphandla universitetssjukhusen. Det är en kraftfull spark mot en öppen dörr eftersom inget landsting föreslagit att något universitetssjukhus ska drivas privat. Förslaget innebär därmed ingen förändring i verkligheten.
I förslaget finns ett annat inslag som är mer oroande då det skulle få mycket allvarliga konsekvenser om det förverkligades. Regeringen och Vänsterpartiet föreslår att klockan ska vridas tillbaka till år 2007 och att allt som då var vård inom universitetssjukhusens ram ska läggas tillbaka på dit, även om utveckling gör att den vården numera ges på alla sätt bättre på andra vårdnivåer. Förslaget är besynnerligt, men effekterna kan bli allvarliga.
En stor grupp patienter som förr behövde sjukhusvård kan nu vårdas hemma med ASIH – avancerad sjukvård i hemmet. Annan vård var tidigare högspecialiserad och utvecklades på universitetssjukhus men är i dag mer ”vanlig” sjukvård som kan ges på många andra sjukhus eller i den specialiserade öppenvården. Under de senaste tio åren har utvecklingen varit snabb. Patienterna har blivit allt mer medaktörer i vården och mycket vård flyttas från slutenvården på universitets- och akutsjukhus till hemmen och till öppenvården. Det är en utveckling som verkligen gynnat patienterna och den bör självklart fortsätta. Men nu har regeringen och Vänsterpartiet bestämt sig för att 2007 var det perfekta läget för universitetssjukhusen och därför ska de återställas och cementeras som det var. Sjukvård är dock ingen museeiverksamhet eller tidskapsel.
Idag är begreppet ”universitetssjukhus” missvisande. Vi borde tala om universitetssjukvård, eftersom hela vårdkedjan eller nätverket runt patienten måste involveras i forskning och utbildning. Vi har exempelvis akademiska vårdcentraler i Stockholm och akademiska specialistcentra är en viktig framtidsutveckling som innebär att andra aktörer än universitetssjukhusen får en allt viktigare roll.
I Stockholm arbetar vi för några viktiga principer som det finns (eller fanns?) bred enighet kring – att vård ska ges på bästa tänkbara vårdnivå. Den vård som inte kräver universitetssjukhusets eller akutsjukhusens resurser ska ges på annat håll, exempelvis i geriatriska enheter, öppna specilaistmottagningar, i det egna hemmet eller kanske på vårdcentralen. Det är en utveckling som verkligen gynnar patienterna. Men som med regeringens förslag delvis ska rullas tillbaka.
Jag svarar här på Gabriel Wikströms (s) och Karin Rågsjö (V)s debattartikel. Jag tycker de ägnar sig åt en tragisk kamp mot väderkvarnar när energin borde läggas på att utveckla tillgängligheten.
Fler som uppmärksammar dagens debattfråga:
