Fler akutsjukhus borde drivas av någon annan än landstinget. Det vore bra för både patienter och personal. Tyvärr har regeringen och Vänsterpartiet lagt en våt filt över de privata vårdgivarna genom utredningen om vinstbegränsningar. Därför kommer vi i Stockholm inte att i närtid kunna upphandla något akutsjukhus – men vi ger inte upp frågan.
I Stockholm finns ett akutsjukhus som drivs av någon annan än landstinget: S:t Görans sjukhus på Kungsholmen som drivs av Capio. I Sverige finns ett litet akutsjukhus till i privat regi, i Bollnäs. Det är alldeles för få. Erfarenheterna av dessa sjukhus är nämligen goda, för patienter, personal, vårdkvalitet och ekonomisk effektivitet. Vi skulle behöva fler sådana.
I akutsjukvården i Sverige upplever många, både patienter och personal, nu en krisartad situation. På Stockholms akutsjukhus är läget faktiskt något bättre än på de flesta andra håll i landet – överbeläggningarna är färre (2,5 mot rikssnitt 3,7 per 100 vårdplatser). Det är dock föga tröst för de patienter som får vänta för länge på överfulla och för små akutmottagningar, eller för den vårdpersonal som sliter med att hitta vårdplatser och ge en god vård åt alla patienter. Det är ett fantastiskt arbete som utförs varje dag, men det är tydligt att det behövs bättre förutsättningar, på kort och lång sikt. Sådana åtgärder för akutsjukvården presenterade vi häromveckan.
I dessa tider behöver vi utveckla vården och låta fler aktörer vara med och bidra till vårdutbudet och säkeraställa att fler vårdplatser finns. Vi behöver fler vårdgivare som kan ge patienter vård, och arbetsgivare som kan erbjuda goda villkor och konkurrera om personalen. Några av Stockholms mest uppskattade vårdgivare och arbetsgivare är privat drivna verksamheter som S:t Görans sjukhus, som drivs av Capio efter en upphandling. Avtalet med landstinget ger patienterna samma rätt till vård som på alla landstingets helt egna sjukhus. Vi äger byggnaderna och har kontroll över vårdens innehåll genom avtalet. Men hur man når målen är upp till sjukhuset (liksom det är för landstingets egna sjukhus).
Nöjdare patienter, nöjdare medarbetare, lika bra eller bättre vårdresultat – och en lägre kostnad för landstinget och skattebetalarna. Det är effekten av S:t Görans sjukhus. Det vill vi gärna upprepa.
Vi har utrett hur man skulle kunna göra ytterligare en upphandling. Förutsättningarna finns – men i det rådande politiska klimatet är det tyvärr svårt att se att en upphandling skulle bli framgångsrik. Regeringen har, påhejad av Vänsterpartiet, fört en långvarig, negativ och dessvärre framgångsrik kampanj. Reepalu-utredningens förslag om vad som i praktiken är ett vinstförbud, blir i praktiken också ett förbud mot privata vårdgivare. Osäkerheten för vårdgivarna är stor. Det drabbar vården och vårdgivare av olika slag; de små aktörerna där några läkare eller sjuksköterskor går kanske belånat huset och satsat sparkapital, får omöjligt att satsa – vilken bank vågar låna ut pengar? Och större vårdgivare, som skulle kunna driva ett akutsjukhus, drabbas av liknande svårigheter på en större skala. Osäkerheten i att driva vård är förödande. Det drabbar personalen i dessa vårdföretag, och det drabbar patienter som går miste om god vård.
I nuläget bedömer vår hälso- och sjukvårdsförvaltning att förutsättningarna för en framgpngsriknuophandling inte finns för nörvarande. Tänkbara vårdentreprenörer lever under alltför osäkra omstänidgheter kring de långsiktiga spelreglerna för privaramvårdgivarw. Därför tvingas vi ta en paus i arbetet med att upphandla ytterligare ett akutsjukhus i Stockholms län. Men vi ger inte upp. Vi fortsätter argumentera och bilda opinion. Och vi återkommer, i ett förhoppningsvis förändrat läge efter 2018. Att låta fler aktörer vara med och bidra till vårdens utveckling blir en viktig valfråga.
