Känner ni någon som drabbats av stroke? Det gör jag och det var verkligen en obehaglig och omtumlande upplevelse. Den gången gick det bra, andra drabbas betydligt värre. Men vårdens möjligheter att hjälpa blir allt bättre.
30 000 människor drabbas av stroke varje år i Sverige. För var och en av dessa människor kan konsekvenserna bli förödande. Samtidigt har strokevården förbättrats enormt under senare år. Snabbt omhändertagande av patienter och rätt behandlingsmetod räddar liv och ger bättre livskvalitet.
Under våren besökte jag Danderyd sjukhus och lärde mig mycket om strokevården där. Trombolys är en propplösande behandling som kan hjälpa många patienter, men inte alla. Tidigare har jag också besökt Karolinska sjukhuset i Solna och lärt mig om den nya metoden trombektomi, som innebär – alldeles förenklat och lekmannamässig beskrivet – att en tunn vajer förs in via ljumsken genom kroppspulsådern upp i hjärnan och där dra ut proppen. Det är moderna, digitala bildverktyg som möjliggjort denna teknik och förstås en stor kompetens och skicklighet hos dem som utvecklat och utför metoden.
Det bästa är förstås om stroke kan förebyggas. En stor riskfaktor är hjärtflimmer som väldigt många människor drabbas av. Då behöver man medicinera. Gamla läkemedlet heter Varan och har fungerat väl för många, men det har också ställt krav på täta uppföljningar och en del andra restriktioner eftersom det också finns risker med preparatet. Många har nog upplevt det som rätt jobbigt. Nu har dock nya läkemedel introducerats som kan hjälpa många och som kräver mindre av uppföljning på vårdcentralerna.
Fortfarande återstår dock problemet med att inte alla som har flimmer upptäcks. Frågan om en allmän screening, det vill säga undersökning av alla individer i en viss ålder för att upptäcka rubbningar i hjärtrytmen, har diskuterats en tid i Sverige. Hittills menar Socialstyrelsen dock att det behövs mer kunskap. Därför hoppas jag förstås att vi ska kunna få fram mer kunskap att bygga en framtida screeningverksamhet på.
