Sommaren är en härlig tid att välkomna en ny familjemedlem och idag föds i stort sett lika många barn året om. Givetvis måste vården i Stockholm vara lika kvalificerad och trygg i juli som i oktober.
Samtidigt ställer det vården inför utmaningar – för i förlossningsvården liksom på andra arbetsplatser är det på somrarna människor behöver få semester. Självklart ska arbetssituatione inom förlossningsvården tillåta personalen att vara lediga, liksom att kunna vara borta från den praktiska verksamheten för fortbildning. Förlossningsvården i Stockholm behöver byggas ut, med en högre bemanning men på sikt också med fler vårdplatser.
Alla som ska föda barn ska kunna vara trygga i ett gott omhändertagande i förlossningsvården. Under sommaren har situationen varit ansträngd, även om vi tillskjutit extra medel. Samtidigt har över 9 av 10 kunnat föda på den klinik de haft som förstahandsval. Men den bild många gravida har genom mediarapporeringe är nog en annan. I dagarna anordnas till och med en riksomfattande marsch för att uppmärksamma situationen. Jag kan förstå deras oro och det bekymrar mig. Blivande föräldrar ska utan oro kunna koncentrera sig på sin förlossning – och inte minst tiden efter.
I vården arbetar de ansvariga på flera sätt för att anställa fler barnmorskor och öppna fler förlossningsplatser, och från politiskt håll följer vi givetvis det arbetet noga för att se till att de har förutsättningar att organisera verksamheten för att möta patienternas, de födande och barnens, behov.
Förlossningsvården måste utvecklas för att möta behoven idag och på lång sikt. Vi har nyligen presenterat en plan för utbyggnad av förlossnings- och neonatalvården. Den innebär att kapaciteten generellt kommer att öka, och det kommer innebära en bättre situation. Utbyggnaden handlar om fysiska förlossningsplatser, men också om att klinikerna kan få fler barnmorskor att börja och fortsätta vilja arbeta hos dem. Sedan i våras arbetar också våra tjänstmän med att analysera behov av utveckling och förändring av förlossningsvården, inklusive vilken ekonmiska ersättning som behövs.. Under hösten Dessutom pågår sedan en tid ett fint utbildningsprogram för specialistsjuksköterskor inom neonatalvården.
Idag träffade jag ansvarig för en av länets kliniker och fick beskrivet för mig en arbetsplats som på många sätt är fantastiskt, men där också en ökad grundbemanning skulle kunna ge utrymme för att skapa en mer hållbar arbetsplats och ge mer utrymme för utveckling. Barnafödande och akutsjukvård är svårt att planera, men dagar och perioder av hög belastning måste givetvis kunna varvas med lite lugnare dagar. Och personalen ska kunna vara ledig, kunna hitta tid att samtala och utbyta erfarenheter i sitt arbetslag eller delta på utbildningar.
Därför är det angeläget att det i det pågående arbetet med att analysera vården ingår en översyn av den totala ekonomiska ersättningen. Under hösten kommer flera beslutsunderlag kunna presenteras, som ökar förutsättningarna för en positiv utveckling av förlossningsvården.
Från Liberalernas håll ser vi att förlossningen behöver vara en arbetsplats där man kan vara yrkesverksam under många år då erfarenhet är en stor tillgång för kvalitet och upplevelse av trygghet. Fler barnmorskor behöver utbildas men framförallt behöver barnmorskorna ha bra förutsättningar att göra sitt jobb. Introduktionen för nya barnmorskor som vi har startat är viktig, men givetvis också att lönesättningen behöver utvecklas, så att kompetens, erfarenhet och arbetsinsatser belönas. Medarbetare ska också få jobba med det de är utbildade för. Enklare omvårdnad, service och administration kan skötas av andra och även vårdbiträden kan ha en viktig roll i förlossningsvården. Men barnmorskor är stommen i förlossningsvården i gott samarbete med läkare.
Effektivare IT och inrapporteringar till kvalitetsregister förbättrar också jämförbarheten och kvaliteten i vården.
Vi ser också gärna att förlossningsklinikerna kan utvecklas på olika sätt, och erbjuda olika former av, lika kvalificerade, vård. När klinikerna växer är det positivt om mindre enheter kan organiseras, och att personalen har en vårdfilosofi att gemensamt sträva efter.
Men framförallt är jag övertygad om att bedömningen av exakt hur resurserna vi politiskt styr till vården bäst används, det måste avgöras av verksamheterna själva. Det är de som känner de lokala förutsättningarna, har kompetensen och ser vilka behov som finns för att göra förlossningsvården så välfungerande som möjligt.
