4 procent, ökade lönerna i snitt för medlemmarna i Vårdförbundet, dvs barnmorskor och biomedicinska analytiker. Det är nästan dubbelt så mycket som löneökningarna i industrin (2,2 procent). Störst var lönelyftet för barnmorskor. I Stockholm ökade lönerna något mindre, med 3,7 procent, detta året innan vår lönesatsning på specialistsjuksköterskor – men vi har fortfarande klart högst löner i landet. Det ska vi också ha, och jag vill att de ska bli ännu högre.
”Ett steg i rätt riktning” kallar Vårdförbundet utvecklingen där barnmorskor, med sin längre utbildning, har fått störst löneökning, och jag kan bara hålla med – liksom om fortsättningen: ”Lönespridningen är under all kritik”.
Det har länge varit ett problem i vården, att sjuksköterskor inte har någon löneutveckling att tala om över tid, och sett till ansvar, utbildning och erfarenhet. Jag förstår frustrationen och att man kan reagera genom att vilja höja ingångslönerna – men jag är övertygad om att vi måste börja i andra änden. Därför har jag tagit initiativ till vår lönesatsning för specialistsjuksköterskor i Stockholm, 118 mkr i permanent utökning som görs under två år; och jag och Folkpartiet vill dessutom fördubbla den så att ännu fler specialistsjuksköterskor kan få ta del.
2013 var snittlönen för sjuksköterskor i Stockholm 30 911 kronor/månad, nästan 1 500 kronor mer än rikssnittet 29 576 kronor. För sjuksköterskor exklusive dem på chefspositioner var snittlönen 29 982 kronor, över 1 000 kronor över rikssnittet 28 767. För barnmorskor (exkl chefer) var snittet 32 989, återigen nästan 1 500 kronor över rikssnittet som låg på 31 537 kronor.
Långsiktigt krävs naturligtvis att lönesättningen förändras i stort. Det är långsiktigt bättre än återkommande politiskt initierade satsningar; det vi nu gör är att försöka få igång utvecklingen. Jag noterar den aktivitet som pågår med att utveckla kompetenstrappor och annat på akutsjukhus hör i länet. Det gäller att arbetsgivarna och facket ser till att det tar fart!
