Vi ser en tydligt utveckling där människor med svåra sjukdomar kan få en alltmer kvalificerad vård även vid mycket ovanliga diagnoser. Men vi vet också att det har stor betydelse att läkarna och sjuksköterskorna med flera behöver få öva på sitt yrke och förfina sina metoder genom att möta många patienter. Ett sätt att öka patientunderlaget är att nivåstrukturera vården, det vill säga se till att rätt vård ges på rätt ställe och koncentrerar den mest högspeciliserade vården till några få ställen i landet. Vi behöver också öppna upp för mer internationellt samarbete.
I Stockholms läns landsting har vi beslutat att utveckla vårt arbete med vårdexport göra oss bättre rustade att ta emot utländska patienter som efterfråga specialiserad sjukvård. Landstingsstyrelsen ska under nästa år ta fram en strategi för detta som kan bli ett verktyg för att stärka hälso- och sjukvården, främja den regionala tillväxten och stärka regionens innovationskraft.
Landstingets uppdrag är – och ska fortsättningsvis vara – att tillförsäkra länets invånare en god hälso- och sjukvård. Behoven på hemmaplan går förstås före. Men i verkligheten sammanfaller stockholmarnas intressen med intresset från andra länder att köpa vård av oss. Ett exempel på detta är den så kallade ecmo-vården. Det är enkelt beskrivet en super-intensivvård som kan användas för mycket svårt sjuka människor där vanligt intensivvård inte räcker till. På Karolinska universitetssjukhuset är man duktig på detta och har ett antal ecmo-platser. Men dess bättre behöver inte stockholmare alltid så mycket av den vården. därmed kan patienter från andra delar av landet men också från andra länder flygas till Stockholm och få sin livräddande vård här. Fördelen för för oss är dels att andra då betalar och bidrar därmed till möjliggörandet av att hålla en god beredskap för stora vårdbehov i vår region. I Stockholm är det Stockholm Care AB som arbetar med vårdexprot från landstingets sida. Läs gärna mer om deras verksamhet här.
Ett område där Stockholm ligger långt framme och ”säljer” vård till andra länder är allogen stamcellstransplantation för patienter som drabbats av exempelvis blodcancer. Island har inte möjlighet till detta ingrepp på hemmaplan så när deras patienter för har behov kommer de till Karolinska sjukhuset här i Stockholm och får sin livsavgörande behandling. Ett område där vi har goda förutsättningar att utveckla vården och erbjuda fler länder att skicka sina patienter hit är inom mycket avancerad fosterdiagnostik och behandling. Karolinska sjukhuset har riksuppdraget att utföra fosterterapi, vilket innebär att de har ensamrätt i landet att bland annat behandla vid tvillingtransfusioner, ett problem som kan uppstå om enäggstvillingar delar moderkaka och det blir obalans mellan fostrens blodcirkulation. Min beskrivning är förmodligen inte alls medicinskt korrekt, men tillståndet är mycket allvarligt. Här är ett område där läkarna Karolinska universitetssjukhuset behandlar cirka 30 tvillingforsterpar varje år. De skulle behöva utföra ingreppet oftare och därför vore det bra att få hjälpa familjer även från andra länder. Det skulle svenska barn familjer vinna på också i längden.
Jag vill gärna se mer internationellt samarbete inom vårdområdet. I det sammanhanget spelar vårt medlemsskap i EU en stor roll. Jag oroas därför av britternas beslut att lämna EU och jag hoppas innerligt att övriga länder i Europa kan se behovet av att fortsätta arbeta tillsammans i unionen. Jag skrev för en tid sedan en debattartikel tillsammans med min kollega Gilberg Tribro i Skåne om varför EU är viktig för vården. Läs gärna den.
Vi bör lägga kraft på att samordna vården för de patienter som drabbats av mycket sällsynta diagnoser. Och vi bör dra fördel av att olika länder kan bidra till att utveckla sin egen och varandras hälso- och sjukvård.
