Svensk hälso- och sjukvård är i ett allvarligt läge. Vårdköerna växer och förtroende för vården sjunker. Regeringen har förvärrat situationen genom sitt kraftfulla motarbetande av privata vårdaktörer. Reformer som kan lyfta vårdens organisation lyser med sin frånvaro. Samtidigt finns det väldigt mycket som fungerar väl men behöver fortsätta utvecklas.
Liberalerna kommer på höstens landsmöte att ta ställning till en ny sjukvårdspolitik. En viktig del av vårt programförslag rör en bättre styrning av hälso- och sjukvården. I Dagens samhälle berättar vi mer om våra förslag.
Vårt liberala fokus är att stärka patienterna, med utökade möjligheter för individer till egen makt, i mötet med och utformningen av vården. För oss är det uppenbart att våra landsting och regioner har skiftande förutsättningar att erbjuda en jämlik vård. För att möta behoven av gott bemötande, kontinuitet och starka nätverk runt patienterna, måste styrningen av vården förändras.
Vi ser gärna att mindre regioner skapar fördjupade samarbeten och kan bilda nya, större regioner under förutsättning att initiativen växer fram lokalt. Fiaskot för den rödgröna regeringens regionreform berodde just på bristande demokratisk förankring lokalt. Staten ska inte rita om regionkartan uppifrån. Nu krävs reformer av annat slag, som stärker vårdens styrning, organisation och innehåll. Här är våra förslag:
Flytta mer makt till patienterna! Patienten ska ha rätt att välja vård och vara delaktig i utformningen av den egna vården. Vi föreslår skärpt patientlag som ger större rätt att välja även slutenvård i hela landet och vi vill öka möjligheterna för privata aktörer att erbjuda hälso- och sjukvård genom att vårdval införs inom fler områden i hela landet.
Hälso- och sjukvården måste ha en säkrad, långsiktig finansiering. Vår uppfattning är att det i huvudsak ska ske med skattemedel. Patientavgifterna ska användas för att styra vårdkonsumtionen. Därför vill vi pröva hur högkostnadsskyddet kan förändras och differentieras för att kunna användas mer strategiskt för sjukvårdens framtida prioriteringar och finansiering samtidigt som de sköraste patienternas intresse tillvaratas. Genom att låta regioner och landsting ta över kostnadsansvaret för sjukskrivningarna från försäkringskassan kan möjligheten med finansiell samordning (Finsam), där vi kopplar ihop sjukskrivning med behandling, utvecklas. Att använda sjukskrivningspengar för att behandla patienter och möjliggöra en snabbare återgången till arbete är ett bra sätt att tillvara ta människors resurser och stärka arbetslinjen.
Den högspecialiserade vården behöver starkare statlig styrning. Regionalpolitiska hänsyn får inte påverka var den högspecialiserade vården ges. Staten ska besluta var den högspecialiserade vården ska bedrivas. Vårdens kvalitet ska vara avgörande. Nivåstruktureringen kan inte begränsas till ett nationellt intresse. Ökat internationellt samarbete behövs med europeiska specialistcentrum. Inom områden där patientunderlaget är litet, exempelvis vid sällsynta diagnoser eller där dyrbar teknisk utrustning krävs, bör den högspecialiserade vården struktureras i samarbete med andra länder. Detta är ett starkt skäl till att värna och utveckla ett gott EU-samarbete.
Höga krav ska ställas på tillsyn och uppföljning av såväl vårdens kvalitet som att sjukvårdens resurser används på ett korrekt och effektivt sätt. Inspektionen för vård och omsorg ska ges starkare muskler. Vårdgivare som inte lever upp till kvalitetskrav och inte åtgärdar brister ska bli av med tillstånd och avtal om att bedriva vård, oavsett om de drivs i privat eller offentlig regi.
Kopplingen mellan forskningen och den kliniska verksamheten måste stärkas. Kraven på landsting och regioner att bedriva forskning, utveckling och innovation ska därför skärpas med lagstiftning. Samverkan med life science-sektorn ska förbättras, till exempel med utvecklade ersättningsformer där bl.a. nya läkemedelsbehandlingar kan ersättas utifrån uppnådda resultat. Ny kunskap och nya forskningsrön ska snabbare omvandlas till innovationer, som skapar nytta för patienter och personal.
Sammantaget innebär våra förslag att vården ska utvecklas genom att stärka patienternas ställning, ge möjligheter att använda pengar till aktiv vård istället för passiv sjukskrivning, se nyttan med internationellt samarbete i vårdsektorn, skapa en skarpare tillsyn och uppföljning samt genom framgångsrik forskning – som också snabbt kan ge resultat i vården. Det är dystert att se regeringens passiva hållning i sjukvårdspolitiken. Vi vet vad vi vill!
Läs gärna min och sjukvårdsgruppens artikel i Dagens Samhälle.
