Att känna att man inte riktigt räknas längre, eller tvingas konstatera att man bemöts annorlunda än yngre personer är något som många årsrika får uppleva. Det är både omänskligt och oklokt att låta åldersdiskrimineringen fortsätta. Det är hög tid att bryta diskrimineringen. Idag skriver jag tillsammans med Barbro Westerholm och Amelie Tarschys Ingre i Mitti om det arbete som måste göras för en inkluderande vård, både för äldre patienter – och medarbetare.
För det första, när det kommer till dessa frågor vill jag vända mig mot idéen att grupp måste ställas mot grupp. Många gånger innebär liberala reformer i vården att människan sätts före systemet, eller att innovation och utveckling inte stoppas av organisatorisk stelhet. Sådan reformer kan då gagna alla påverkade. Flera av de reformer jag, Barbro och Amelie efterfråga i vår artikel är bra exempel på detta. Exempelvis innebär friheten att arbeta längre i vården att vi kan behålla kompetenser allt längre i våra verksamheter– samtidigt som erfarenhet och kunskap kan överföras till yngre medarbetare. Både dagens och framtidens vård kommer bli bättre av fler erfarna medarbetare.
Screeningprogram för bröstcancer och prostatacancer är också exempel på detta. Ju större andel av all cancer vi kan upptäcka i ett så tidigt stadie som möjligt, ju mer avlastas vården för de personer vars sjukdom upptäcks sent. Detta samtidigt som alla de personer vars cancer upptäcks tidigt får de bästa möjligheterna till vård i tid och ett liv efter cancern. Den övre åldersgränsen för bröstcancer borde avskaffas av Socialstyrelsen, och massundersökningar för prostatacancer utvecklas.
Samma princip gäller för införandet av ett äldrevaccinationsprogram. Idag finns det ett omfattande vaccinationsprogrammet för barn. Det är dags att även seniorer får tillgång till ett liknande, välutvecklat programmet. När den breda majoritet av äldre som kan vaccinera sig har hög tillgänglighet till dessa blir hela befolkningen gynnad, och i synnerhet de som av medicinska skäl inte kan vaccinera sig mindre utsatta för smittrisk.
Slutligen efterfrågar vi mer värdighet och frihet för Sveriges seniorer. Långvariga och ineffektiva besöksförbud ska inte behöva förekomma i Sverige. Vissa verkar ta med sig från pandemin att det borde bli lättare att låsa in människor i äldreboenden. Jag tar i stället med mig att dessa besöksförbud kan och ska undvikas, och när detta inte går – vara korta och med syftet att ställa om till säkra besök.
Värdighetsfrågor som att fler ska få möta samma välkända läkare står också högt på min agenda. Detta är frågor är extra viktiga för många äldre, när behovet av vård ökar, men möjligheten att ta sig till vården ofta försämras. Bara under denna mandatperiod har 300 000 stockholmare fått en fast husläkare, och den siffran ska fortsätta uppåt.
Alla blir vi äldre, det är en naturlag. Men de lagar vi människor styr över kan vi ändra på – nu fortsätter det arbetet.
