Att snubbla, halka eller trampa snett kanske inte låter så dramatiskt. Men en enkel fallolycka kan få ödesdigra konsekvenser. För årsrika personer kan snubblandet på en mattkant eller vurpan på en hal gångväg leda till livslånga skador eller i värsta fall döden. Detta orsakar både stort lidande – och stora kostnader. Det är en pågående hälsokris för äldre, som måste lyftas ur glömskan. Kunskapen som finns om hur vi stoppar fallolyckor måste leda till handling.
Barbro Westerholm (L) är känd för de flesta som en stridbar riksdagsledamot med outtömlig energi för de viktiga frågorna för årsrika. Nu vill hon och jag tillsammans sätta ljuset på de många och ofta onödiga fallolyckorna.
2019 behövde över 11 000 stockholmare och över 50 000 svenskar över 65 år få sjukhusvård efter fallskador. 142 stockholmare och 916 svenskar över 65 år avled till följd av en fallolycka. Det är nästan svårt att begripa hur vanligt och vanskligt det är med fallolyckor.
Dessa olyckor sker dessutom ofta alldeles i onödan. Fall är ofta enkla att förebygga. Ändå görs fallprevention i alltför liten utsträckning och skillnaderna är stora mellan olika delar av landet. Ett problem är att ingen räknat på kostnaderna.
Socialstyrelsen har tidigare i år tagit fram ett samlat stöd kring fallprevention som riktar sig till professionen och verksamhetsledningar samt en årlig informationskampanj riktad till äldre kring hur man kan skydda sig själv från en fallolycka. Men det räcker inte, man måste också veta vad det kostar i reda pengar. Man kan tycka att många av de insatser som kan göras är självklara och borde tillämpas ändå. Erfarenheten visar dock att många självklara insatser för att bevara liv och hälsa stupar på att det inte finns hälsoekonomiska beräkningar.
Nu har Socialstyrelsen äntligen fått i uppdrag att också genomföra hälsoekonomiska beräkningar av vissa åtgärder och arbetssätt i hälso- och sjukvården samt socialtjänsten, och som syftar till att minska risken för fallolycka. Det är utmärkt. Samtidigt ska vi fortsätta arbetet tillsammans med andra för att identifiera och undanröja risker – ett arbete som behöver ske i äldre personers hem och närmiljöer. Vården har förstås oftast inte kännedom om risker på förhand men om en fallolycka med inläggning i slutenvård inträffar görs fallriskbedömning: kognitiv bedömning tillsammans med läkemedelsgenomgång och eventuellt behov av stöd, t ex larmmatta, halksockor m m, men det kan också handla om den fysiska miljön: material, räcken, belysning och tillgång till att larma på hjälp. Vi ska diagnostisera och behandla osteoporos, och givetvis utveckla själva vården och rehabiliteringen för de som ändå drabbas.
Fallprevention får inte prioriteras ned eller glömmas bort. En fallolycka som hade kunnat förebyggas ska inte leda till att en människa förlorar fotfästet med livet.
Läs gärna vår artikel i Dagens Medicin
På bilden samtalar jag och Barbro Westerholm en sommardag före pandemin.
