Sedan valnatten har det stått klart att Sverige befinner sig i ett mycket besvärligt parlamentariskt läge. Liberalerna gick till val med siktet inställt på en ny Alliansregering, men med det viktiga förbehållet att vi inte ska ge SD inflytande över en ny regering. Därför har det varit viktigt för mig att vi som parti prövar möjligheterna att bidra till en regering över blockgränserna. Jag är glad att Liberalerna tog det steget. Personligen var jag också beredd att gå längre och låta Liberalerna ta plats i en regering ledd av en socialdemokratisk statsminister, därför att det skulle ge större liberalt inflytande över svensk politik.
Igår kväll fick Liberalernas partistyrelse och riksdagsgrupp information om vad de senaste dagarnas förhandlingar lett till och jag kunde konstatera betydande liberala budgetreformer. Självklart skulle vi kunna nå många viktiga liberala reformer även genom att förhandla med Allianspartierna. Men den stora skillnaden är, som alla inser, att SD då skulle få ett avgörande inflytande över varje votering där en blocköverskridande samverkan saknas. Det priset är orimligt högt. Men nu har risken för att det ändå blir så ökat markant.
Jag är därför besviken över att Centerpartiet nu bestämt sig för att säga nej till budgetsamarbetet med S och MP. Det är ett stort ansvar som de tar på sig om de nu är beredda att låta M och KD bilda regering. Liberalerna är ett litet parti, och våra mandat räcker inte till för att vare sig stoppa eller släppa fram en sådan regering. Den vilar från dag ett i händerna på SDs vilja att stödja den och så kommer det att fortsätta varje vecka i varje votering där rödgrön politik står mot regeringens. Tror någon på allvar att detta inte ger SD inflytande?
Jag tror inte att något Alliansparti önskar det scenariot. Nästa steg måste därför rimligen vara att Ulf Kristersson på allvar pröva möjligheten att bygga ett samarbete över blockgränserna med MP som samarbetspartner i regering eller som samarbetsparti. Det duger inte med halvhjärtade försök eller inbjudningar med armbågen. Det kräver naturligtvis också att partier på andra sidan blockgränsen är villiga att tolerera en sådan regering vid tillträdet samt att regeringen vinnlägger sig om att söka breda uppgörelser i riksdagen. I Stockholms läns landsting har vi nu samlat ett gemensam blågrönt styre som kan visa vägen.
