Uppsala

Sverigedemokraterna i Uppsala vill avveckla kommunens engagemang som Fristad för förföljda författare. Jag blir arg bara jag tänker på deras brunsmutsiga idégods.

Uppsala öppnade sin famn för förföljda författare för några år sedan när jag var kulturchef i stan. Folkpartiets Jan-Erik Wikström som då var ordförande i kulturnämnden drev frågan politiskt och jag var i högsta grad pådrivande för att Uppsala stad skulle ta sig an utmaningen att göra något i praktiken för att stärka det fria ordet och bli en fristad.

Vi inledde ett mycket givande samarbete med Svenska PEN kring detta. Vår första gästförfattare var Taslima Nasrin som gjort sig känd som en mycket stridbar skribent för frihet och inte minst kvinnors rättigheter. Sedan har poeten Anisur Rahman varit gästförfattare under en period och han har verkligen blivit en del av Uppsalas litterära liv, och i den stan vill det inte säga lite.

Att värna det fria ordet i praktisk handling syftar förstås ytterst till att skydda en del av friheten som många av oss tar för självklar, men som ändå är alltför få förunnat i vår värld. Det går inte att bortse från det stora mervärde fristadssystemet ger för värdstaden. Kulturlivet blir lite rikare och roligare.

Det är förstås ingen överraskning att Sverigedemokraterna inte gillar detta. De har aldrig begripit det där med frihet, mänskliga rättigheter och respekt för andra människor. Och de har heller aldrig förstått värdet av bildning och fördjupning som är precis vad många författare representerar.

Ola Larsmo skrev utmärkt i DN för ett par dagar sedan om Fristaden Uppsala och om Sverigedemokraternas sunkiga politik. Läs här.

Läs även Expo

Read more

Igår rapporterade media (UNTSR, Rapport) om en undersökning på fyra äldreboenden i Uppsala som visar att nio av tio äldre har problem med undernäring. Det bekräftar bilden att undernäring är ett allvarligt problem som måste tas på största allvar. Undernäringsproblemen kan ha många orsaker som inte har med matens kvalitet i vård och omsorg att göra. Men självklart är det av stor vikt att den mat som serveras i vården och i äldreomsorgen är bra och serveras under trivsamma former. Då kan vi bidra till att förbättra de äldres situation och öka livskvaliteten. Därmed blir arbetet att förbättra sjukhusmaten än viktigare.

Socialstyrelsen säger att var fjärde kroniskt sjuk lider av undernäring, bland äldre kroniskt sjuka är närmare hälften undernärda. Problemet är alltså mycket stort, men ännu uppmärksammas det inte i tillräckligt hög grad. Genom att ta tag i frågan om sjukhusmatens kvalitet kan vi spara mycket lidande men vi kan också göra vården effektivare och kanske korta vårdtiderna.

Socialstyrelsen har presenterat en vägledning till hälso- och sjukvården om hur undernäring relaterad till sjukdom kan förebyggas och behandlas. Snart kommer de också med föreskrifter som ska garatntera patienter en säker  vård av hög kvalitet, där vårdgivaren blir ansvarig att tidigt hitta de undernärda patienterna och de som riskerar att bli undernärda, samt att sätta in åtgärder.

Uppdatering: Ännu en artikel i samma ämne hittade jag på Restaurangvärlden.se

Read more

Jag har nyss nåtts av det tråkiga beskedet att FP-profilen och kommunalrådet i Uppsala Leif Sanner avlidit. Jag vet att han har varit sjuk en längre tid, men ändå kom beskedet lite plötsligt för mig.

Jag lärde känna Leif när jag var kulturchef i Uppsala. Han var då mycket engagerad i tillkomsten av Uppsala Konsert & Kongress.  Jag har också träffat honom i olika FP-sammanhang.

Leif var, förutom en viktigt politiskt profil i Uppsala, en trivsam personlighet med mycket värme och humor. Det blir lite tråkigare utan honom.

Mer om Leif  Sanner här och här.

Read more

Förre statsministern Göran Persson ska avbildas i form av en skulptur. Några surisar gnäller över detta och tycker inte att han förtjänar det samt att det kostar för mycket. Jag tycker de har fel.

Det är fint om landets statsminister och andra människor som åtagit sig tungt ansvar för vårt land kan hedras på olika sätt, även om jag inte alls delar hans vision om hur samhället bör vara ordnat. Att hedra någon med ett konstverk är fint tycker jag. Och i vårt land väntar vi förstås tills man lämnat sina tunga uppdrag innan man får stå staty. Så är det inte överallt på klotet. Visst kostar det en del, men det får man se som en investering. Konstverkets värde består och utvecklas förhoppningsvis med tiden.

Hur som helst. Det blir Kajsa Mattas som får göra skulpturen. Ett utmärkt val av konstnär. Min erfarenhet av henne är genom de fantastiska skulpturerna som finns i Årummet i Uppsala. Min absoluta favorit är Jona, som i hennes verk fortfarande befinner sig i valfiskens buk. Det är en stor bronsskulptur som man gärna slår sig ned på vid Fyrisån. Om vintern är den behagligt uppvärmd.

Kajsa Mattas har också gjort skulpturen Teresa, som speglar den spanska ordensreformator och klostergrundare. Hon dyker med öppet ansiktet rakt ner i vattnet. Jag ser det som en bild av Teresas mänskliga förmåga att trotsa svårigheter, att våga lita på att sina idéer bär. Mycket inspirerande!

Stockholmare behöver inte åka tåget (som om det överhuvudtaget vore möjligt i dessa tider…) till Uppsala. Kajsa Mattas skulpturer finns också bland annat i Cityterminalen.

Read more