2016 är snart slut. Lika bra det, känns det som. Det har varit ett tungt år för världen. Terrorattacker, krig, flyktingkatastrof, Brexit och Trump, det är sådant som förmörkat året, tycker jag. Lite mer närliggande för mig har det å andra sidan varit ett på många sätt bra år.
Flera viktiga förändringar har skett i Stockholmssjukvården. Den nya akutmottagningen på S:t Görans sjukhus invigdes i våras, psykiatriverksamheter flyttade in i fina nya lokaler vid Atlasmuren. Anova som ger vård till bland annat transpersoner flyttade in i Hagastaden, nära NKS och mitt i vårt framtidsinriktade utvecklingsområde. Akademiskt specialstcentrum i reumatologi blev verklighet, liksom centrum för cancerrehablitering. En ny cancerplan och också trätt i kraft. Nya bröstcentra har startat. Vi har också infört en ny ersättningsmodell för primärvården och verkligen satt igång diskussionen om hur vården ska formas i framtiden, för att nämna något av allt som hänt under 2016.
En annan stor förändring är att digitaliseringen och moderna eHälsotjänster nu börjar slå igenom ordentligt. Användandet av 1177vårdguiden ökar så det knakar. Och införandet av journal på nätet har påbörjats liksom möjligheten till webbtidbokning.
Men största förändringen som skett under året är förstås att vårt nya akademiska akutsjukhus NKS äntligen har tagits i bruk. Det lägger grunden för fantastiska utvecklingsmöjligheter. Men ingen har väl heller missat att sjukhuset är omdebatterat. Så ska det förstås vara när något epokgörande sker.

Min häftigaste upplevelse under året var utan tvekan att få delta i valrörelsen i USA på plats och får bli delaktig i Hillary Clintons kampanj. Tyvärr fick jag ju också uppleva ett riktigt magplask för demokraterna också. Det var mindre roligt, för att inte säga chockartat.

En fråga på hemmaplan som engagerat mig och berört mig djupt är hotet mot LSS. Jag har många gånger sett hur avgörande den personliga assistansen är är för att livet ska kunna levas fullt ut för många människor med funktionsnedsättning. Det är verkligen en skam för vårt välfärdsland att denna fantastisk reform nu rullas tillbaka. Därför har jag medverkat i flera manifestationer och på olika sätt försökt bidra med argument. Roligt dock att se det breda engagemanget för att rädda LSS. Det inger hopp.

Sist men inte minst har jag och familjen haft ett roligt år med många fina stunder. Barnen får inte vara med på bild här. Men ett litet gotländskt sommarminne från mig och maken bjuder jag på: