De flesta som får frågan tar 7 gånger 10 och adderar med 4 gånger 7. En sådan lösning i flera steg kräver ett arbetsminne. Ett värdefullt, och när det fungerar självklart, hjälpmedel i vardagen. Allas arbetsminne ser olika ut, men det kan utvecklas. Vad som stimulerar utvecklingen inom exempelvis matematiska färdigheter eller koncentrationsförmåga ser dock olika ut för olika individer. Vi har ju helt enkelt olika förutsättningar.
Den med dyskalkyli eller matematiksvårigheter har svårt att ta in den röda tråden inom undervisningen i matematik, och kan även ha svårt för exempelvis slöjd och geografi. Olika former av räknesvårigheter är ofta stigmatiserande för den enskilda individen, står att läsa i den fokusrapport som presenterades på seminariet i dag. Och, statistisk sett, har den med räknesvårigheter lägre inkomst och högre sjukfrånvaro som vuxen.
Fokusrapporten sätter just fokus på situationen. Jag vill se den som ett av flera viktig steg för att hälso- och sjukvården och skolan, var för sig och inte minst tillsammans, ska kunna förbättra möjligheterna att identifiera och stötta den som har dyskalkyli. Forskning pågår också på flera håll, forskning som ger oss bättre chanser att hjälpa fler människor. Precis som inom de klassiskt medicinska behandlingarna tycks diagnosticering och rätt anpassat stöd väsentligt. Att ge fler möjlighet till utbildning känns viktigt och utvecklingen på det här området kommer jag följa med stort intresse.
