Det blir skönt att få lämna 2020 bakom oss. Det har verkligen varit påfrestningarnas år för många. Pandemin har tvingat så många att göra enorma uppoffringar och många har drabbats hårt av sjukdom och av sorg.
Det sociala livet har satts på sparlåga och många är hårt pressade ekonomiskt och riskerar att se sina livsverk eller arbetet gå förlorade. Andra har jobbat orimligt hårt för att vården och samhället ska fungera mitt i pandemin.
För mig personligen har det varit tufft både på jobbet och privat, precis som för så många andra. Men jag är tacksam att jag och familjen klarat oss undan smittan så här långt.
Jag har också många ljusa minnen från 2020, t ex är det fint att se alla som osjälviskt anstränger sig för andra, alla som hjälper grannar som behöver få hem varor, alla som makar lite på sig så det inte ska bli trångt. Sommardagar med familjen på bilsemester i Sverige påminde rätt mycket om min barndoms somrar på ett fint sätt. Vännerna som finns där, men som jag nu bara träffar digitalt, eller möjligen på en promenad har förstås också varit viktiga under året. Den största och mest hoppfulla händelsen var alldeles nyligen när de första vaccindoserna gavs.
Låt oss blicka framåt nu. Vaccinet är här och i tur och ordning ska vi alla få vaccinera oss, och jag hoppas verkligen att så många som möjligt av oss vuxna tar vara på den möjligheten för sin egen skull men också av omtanke om andra människors hälsa, samt förstås för att vår sjukvård ska slippa den enorma belastningen. Om vi göra det kan vi äntligen få se slutet på den här förfärliga pendemiperioden.
Det finns mycket att ta tag i i regionen det kommande året. Bland annat har vi en vårdskuld att betala och en akutsjukvård som genomfört en enorm insats men till priset av att många är uttröttade och behöver återhämtning. Och vi behöver sätta ny fart i utvecklingsarbetet kring primärvården och alldeles särskilt lägga kraften på att stärka hälsan i befolkningen. Det är en central fråga som handlar både om människors frihet att leva självständiga liv, men det handlar också om att rusta oss för kommande utmaningar. Jag ser mycket fram emot att få ta tag i allt detta och mycket mer på det nya året.
Jag längtar enormt mycket efter att få göra hela vanliga, trevliga saker. Äta middag med vänner, gå på teater och konserter, ha fest (det finns många uppskjutna firanden att ta tag i), strosa runt på stan utan att rygga undan för varje människa jag möter, träffa medarbetarna och vara på jobbet.
Jag längtar efter nära gemenskapen, stadens puls och spontaniteten i livet. Att få tillbaka detta enkla och samtidigt så stora är mina förhoppningar för året som kommer.
Jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år!
Bilden har min man Jonas Förare tagit.
