Jag mötte en bekant när jag var ute i valkampanjen. Hon var förvånad över att vi förtroendevalda politiker verkar göra grovjobbet själva. Det är klart att vi gör! Alla krafter behövs och i valrörelsen får man hugga i.
Vi skriver själva våra politiska budskap till valmaterialet, vi fixar bilder, bladar valsedlar och broschyrer i kuvert, skriver brev och ser till att de också hamnar i kuvert. Vi springer runt i villaområden och lägger valmaterial i brevlådor, ett och annat brev går med posten också. Vi står i valstugor och berättar om våra idéer. Vi delar ut flygblad vid morgonrusningen vid pendeltågsstationer. Vi förbereder och genomföra möten och debatter. Vi hänger upp affischer och tar ner förstörda affischer. Vi skriver insändare och debattartiklar, pratar med journalister och med många, många väljare. Vi hejar på våra partivänner och försöker hjälpa varandra, samtidigt som vi i bland konkurrerar om personkryssen. Många av oss har dessutom helt vanliga jobb att sköta, ungar att hämta och lämna och allt möjligt annat som vardagen innehåller. Ändå fortsätter vi. Varför, kan man ju undra. Svaret är förstås att vi tycker det är viktigt att få förverkliga våra politiska idéer. Sen har vi också otroligt roligt under tiden. Valrörlse är som en långa festival för politiskt engagerade.
Jag driver inte bara valrörelse för Folkpartiet. Jag satsar dessutom på min egen personvalskampanj:
