DNs huvudledare i dag tar upp frågan om vart gränser går mellan vårt gemensamma ansvar för varandra genom den offentligt finansierade vården och det egna ansvaret. Sjukdomar och olyckor som är mer eller mindre självförvållade kanske bör bli ett större ansvar för den enskilde, i alla fall ser DN denna idé som framväxande i samhället.
Personligen hamnar jag på samma slutsats som DN: ”Vi föredrar ett samhälle där det fortfarande är vårdbehovet, och inte vad som orsakat det, som avgör vem som har rätt till behandling.”
De livsstilssjukdomar som drabbar många som äter, dricker och röker för mycket och motionerar för lite, orsaker inte bara ofta en för tidig död. De gör också att livskvaliteten hålls onödigt låg. En uppgift för primärvården bör vara att stödja människor i sina försök att bryta dåliga vanor och skaffa sig nya, goda vanor. Det kan handla om hjälp att sluta röka. Därmed kan människors liv blir mycket bättre samtidigt som vårdens resurser kan läggas på annat än att försöka bota eller lindra livsstilssjukdomarna.
