Jag skriver tillsammans med min kollega Birgitta Rydberg i dag i Svenska dagbladet på nätet om att medarbetarna i vården måste omfattas av meddelarfriheten.
Vi har sagt det förr, men det förtjänar att upprepas: Vårdpersonal måste ha möjlighet att berätta om hur vården fungerar utan att riskera bestraffning från sin arbetsgivare. Meddelarskyddet är en central rättighet för offentliganställda och vi menar att samma skydd ska omfatta även de som har privata arbetsgivare i välfärdssektorn.
De senaste dagarnas rapportering om missförhållanden i äldreomsorgen borde bli den väckarklocka som får regeringen att vakna och ta tag i frågan på allvar.
Jag tillhör mångfaldens vänner. Jag är övertygad om att välfärden blir bättre om vi tillåter en stor mångfald i inom exemepelvis hälso- och sjukvård. Kvalitetsutveckling så väl som effektivitet är två viktiga faktorer. Men det förutsätter förstås att kommuner och landsting är duktiga på att teckna avtal och följa upp avtalen samt granska verksamheterna och det är också av yttersta vikt att patienterna har makt att välja utförare själv. Som vän av mångfalden känns det förstås särskilt angeläget att ifrågasätta de brister som finns. En sådan brist är att personalen inte självklart åtnjuter meddelarskydd. Det måste vi ändra på så att fler vågar föra en öppen diskussion om kvaliteten i vården.
Läs också Birgitta Rydbergs blogg i frågan.
