Jag lyfte fram betydelsen av mer patientmakt. När andra svajar och säger att valfrihet är nog bra men måste det verkligen ske genom vårdval och olika aktörer så vill jag vara tydlig med att valfriheten handlar om patientens rätt att välja, inte politikernas rätt att styra.
Jag betonade också vården måste bli mer jämlik. Det är inte rimligt att man som patient får så olika förutsättningar beroende på var i riket man bor. Det gäller inte minst personer med sällsynta diagnoser. Men det gäller också möjligheten till rehabilitering. De är nåt att tänka på för alla som hyllar arbetslinjen. Men bra rehab ökar chanserna till egen försörjning och ett intressant yrkesliv.
Jag passade också på att klaga lite på rikssjukvårdsnämnden som ska besluta var viss högspecialiserad vård ska bedrivas i landet. Tanken är att några få ställen ska göra detta för att säkerställa en volymer och kvalitet. Nämnden har dock såhär långt inte fått ihop så värst många rikssjukvårdsuppdrag. Där behövs en utveckling.
Intressantaste programpunkten var Lars Erik Flatø, tidigare statssekreterare och stabschef åt Jens Stoltenberg som höll ett föredrag om den norska sjukvårdsmodellen med statlig sjukvård/ kommunal primärvård.
Tyvärr missade jag utdelningen av Guldskalpellen som i år gick till Peter Berggren och Anette Edin Liljegren på Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman.
