Titta gärna på filmen där jag talar om vårdval för hudpatienter:
I Stockholms läns landsting finns idag fler än 30 vårdval. De flesta fungerar alldeles utmärkt väl och har bidragit till att kapa köer till vården. Några av vårdvalen har vi dock problem med eftersom kostnadsökningstakten är alltför stor. Inom dessa krävs åtgärder för att vårdvalen ska fungera. Det är för mig som gärna ser att mångfald aktörer erbjuder hälso- och sjukvård självklart att också ta ansvar för att göra justeringar när det behövs. Bland annat var jag pådrivande för att få en förändring i husläkarvårdvalet som började gälla från årsskiftet. I hälso- och sjukvårdsnämnden kommer vi att ta ställning till några förändringar för att säkerställa att vårdens resurser används på bästa sätt. Vi planerar också för införande av vårdval inom flera områden.
Att kostnaderna inom några vårdval har en hög kostnadsutveckling beror i huvudsak på två saker. Den viktigaste orsaken är att fler får tillgång till vård och köerna kapas. Det är klart att det kostar mer att ge vård än att ställa patienter i kö. Men i kön blir få friska. genom en bättre tillgång till behandling kan människor återfå sin hälsa. De andra skälet är att en del vårdval ökar därför att efterfrågan, som inte alltid är grundad i ett medicinskt behov, ökar. Det gäller bland annat inom logopedi där en revision visade att det ibland utförs behandling för sådant som inte behöver behandlas på små barn eftersom problemen i allmänhet växer bort av sig själv. Den typen av kostnadsökningar vill vi komma tillrätta med.
Vi behöver göra justeringar inom några vårdval av större eller mindre karaktär. Ett sätt kan vara att justera ersättningarna så att det blir större skillnad på att utföra enklare och mer komplicerade ingrepp. Remiss kan också övervägas ibland, men knappast generellt. Att vässa husläkarvårdvalet kan också bidra till att minska kostnadsutveckling på andra håll i vården.
I Svenska Dagbladet rasar oppositionslandstingsrådet Erika Ullberg (S) mot vårdvalen. Hon tar särskilt upp vårdval i hudsjukvården och beskriver det som oaccetbabelt. Intressant nog är det i samma tidningen en angelägen debattartikel från två läkare som lyfter fram att just hudcancer är den snabbast ökande cancerformen och att tidig upptäckt är av avgörande betydelse. De pekar på att långa väntetider i vården är ett av de största problemen. Genom vårdvalet har tillgången till vård för många fler blivit betydligt bättre men självklart innebär det också ökade kostnader. Det finns verkligen all anledning att hålla i skattepengarna och se till att vi får ut mest och bästa möjliga vård för pengarna. Men att eftersträva god tillgänglighet till vård ser jag som en viktig uppgift där vårdval verkligen har betydelse.
Erika Ullberg tycks drömma sig tillbaka till en tid när landstinget var den enda som bedrev sjukvård och politiker bestämde både vart patienterna skulle vända sig och inte minst att alla sjuksköterskor, läkare och andra yrkesgrupper inom vården skulle jobba för en och samma arbetsgivare. Hon har alldeles glömt bort de köer som tvingade patienter till lång väntan. Jag vill aldrig tillbaka till den tid när patienternas egenmakt inte var något man talade om, samtidigt som väntetiderna var långa. Någon seriös diskussion med Socialdemokraterna i landstinget om hur vi kan vässa vårdvalen och göra dem ännu bättre verkar jag tyvärr inte kunna räkna med att föra.
