mars 03, 2024
Idag har jag talat vid en viktigt och fin ceremoni som Convictus arrangerade i Franska reformerta kyrkan här i Stockholm. Det blev ett fint tillfälle att uppmärksamma HIV och aids och framförallt människorna som drabbats och idag lever med smittan.

Hiv var för 25-30 år sedan ett virus som dödade skoningslöst. Och drev ut drabbade i utanförskap. Så mycket av enskilda människors – likaväl som – sjukvårdens och myndigheternas agerande präglades av rädsla. Det kan vi alla känna sorg över. Och samtidigt kan vi idag känna framtidstro och hopp. Utvecklingen går framåt. Och livet går för många vidare.

Då fick vi ta del av framtidsscenarier där nästan alla sjukvårdskostnader skulle gå till att vårda de aidssjuka för vilka ingen bot fanns. Det var rädsla, förtvivlan och diskriminering av drabbade och riskgrupper. Nu är virusinfektionen en livslång sjukdom bland flera andra kroniska sjukdomar, men ändå inte. Det är inte en sjukdom som man lika lätt talar om, som t ex diabetes, och fortfarande finns fördomarna där. Aids är idag en slumrande politisk fråga som förtjänar större uppmärksamhet och engagemang. Det finns bristande kunskaper och t o m rädsla för detta fortfarande tabubelagda område.

Jag citerade ur handlingsprogrammet för STI/hiv prevention:
”En grundläggande framgångsfaktor i ett förebyggande arbete är att den allmänna medvetenheten om hiv och STI är stor bland befolkningen och att frågorna finns på samhällsagendan” .

Det är i hög grad en politisk uppgift att driva opinion i den här frågan liksom för andra där människor drabbas av ohälsa och lidande som vi kan bidra till att lindra och förebygga. Jag är själv ganska praktiskt lagd och funderar på vad jag och andra som fått förtroendet att leda landstinget konkret kan göra och vad har vi gjort inom landstingets område där jag är politiskt ansvarigt landstingsråd? Jag vill här nämna två insatser.

Vi har sedan ett par år tillbaka ett projekt med sprututbyte i Stockholm. Det är framförallt ett smittskyddsprojekt för att minska blodburen smitta bland injektionsmissbrukare. Långt fler än planerat kommer för att byta sina använda sprutor med nya och detta är förstås ett tillfälle att motivera till vård och behandling. Det krävs framförallt åtgärder för att minska den höga överdödligheten bland injektionsmissbrukare. Idag är 1 500 personer inskrivna i projektet och det görs ca 350 besök i veckan. Projektet är så här långt en succé och nu planeras åtgärder för att ytterligare öka tillgängligheten. Utvärderingen ska vara klar 2016 och då tags ställning till hur fortsättningen ska se ut.

Sprututbytesprogrammet har inte varit friktionsfritt. Det har funnits – och finns fortfarande – ett  motstånd. Ett motstånd som kanske grundar sig i oro och okunskap. Men vi ska stå upp för denna viktiga verksamhet för vi ser hur betydelsefullt det är för människor som redan är i en utsatt situation.

Ett annat nytt uppdrag i budgeten för 2015 är att beroendevårdens framtida struktur och innehåll ska utredas liksom dess plats i Framtidsplanen för hälso- och sjukvården. Vi vill skapa en modern, effektiv första linjens beroendevård i goda vårdmiljöer. Så kallat riskbruk och lättare missbruk ska i första hand behandlas i primärvården. Men även den specialiserade beroendevården behöver en uppryckning, bort med sunkiga vårdmiljöer och fram för gott och respektfullt bemötande av alla patienter oavsett deras personliga förutsättningar.
image

 

 

 

I sammanhanget kan också nämnas en rad andra frågor som är viktiga när vi ska fortsätta arbetet mot smittspridning, men som det inte fanns utrymme att lyftafram i dagens korta tal

  • Migrationsprojektet, en samverkan mellan ett antal landsting, har gett en hel del kunskap om hur man kan möta nyanlända, en riskgrupp för hiv. Det viktigaste nu är att implementera en modell som kan fungera brett i primärvården och där testning för hiv blir något alldeles naturligt vid minsta misstanke om smitta och där det också finns en struktur för omhändertagandet och den ev behandling som blir nödvändig.
  • Hur ska vården nå riskgrupper som man inte har riktigt grepp på, t ex anhöriginvandrare och papperslösa? Här krävs det nytänkande och t ex hjälp av frivilligorganisationer med anknytning till målgrupperna. I Alliansens budget för nästa år så är vi tydliga med att fler måste erbjudas en hälsoundersökning.
  • De vård- och kulturkompetenta Hälsokommunikatörerna måste bli fler. Det kan bara ske genom att fler kommuner ansluter sig och bidrar ekonomiskt. Idag samarbetar Transkulturellt Centrum, där hälsokommunikatörerna arbetar, med ett tiotal kommuner. Jag ser Hälsokommunikatörerna som oerhört viktiga budbärare för att nå en risk- och målgrupp i det hiv preventiva arbetet. Sedan projektet övergått i ordinarie verksamhet så har det också utvidgats till att omfatta personer med utländsk bakgrund med uppehållstillstånd och i behov av hälsofrämjande insatser på modersmålet, samt asylsökande. Jag kommer att fortsätta arbeta för att fler av mina politiska kollegor ute i kommunerna bestämmer sig för att deras kommun ska vara med.

Det blev en väldigt fin ceremoni med mycket vacker musik och många tänkvärda ord. Som avslutning tände vi ljus. Det blev både stämningsfullt och hoppingivande.

Anna Starbrink
Anna Starbrink, Liberalerna. Hälso- och sjukvårdsregionråd i Stockholm.
https://annastarbrink.se
Skapade inlägg 1823